Uppdrag vidare
10 november 2010
Nu är remissvaren inlämnade. En grupp har fått det viktiga arbetet att gå genom alla svar, sortera, bena och under Andens ledning komma med ett reviderat förslag. Detta skall sedan bearbetas ytterligare på vägen och innan det ligger till grund för vårt beslut vid kommande kyrkokonferens.
Det är fantastiskt att så många (enskilda, församlingar och andra) har svarat på remissen. En del av de svar som lämnats in från församlingar i vårt distrikt har jag fått läsa och jag blir imponerad över både det engagemang och den klokhet som dessa visar. Jag inser att det på många platser arbetats oerhört djupt och seriöst med dessa frågor. Man har läst Bibeln, nuvarande konstitution och stadgar, och på nytt upptäckt vad som är viktigt och centralt i sin egen tro, i den egna församlingen och i kyrkan. Man har diskuterat, funderat och bett över vad som är omistligt att få med sig in i något nytt och vad som behöver anpassas till den tid vi lever i idag.
Flera säger ungefär så här: ”Oavsett om det blir något av denna nya kyrka eller ej så har samtalen vi haft utifrån remissen varit oerhört berikande och spännande så att bara det i sig varit värdefullt och viktigt”.
Nu är det lätt att vi hamnar i ett vakuum där vi lutar oss tillbaka och väntar på vad som kommer ut av remissbearbetningen. Jag skulle istället vilja uppmana både mig själv och andra att fortsätta arbetet och ännu djupare lyssna in vad som är vårt uppdrag i den tid vi lever i idag. Om vi eventuellt tar en paus i samtalet om den gemensamma kyrkans uppdrag (vilket jag inte tycker vi skall göra) så finns det i alla fall stor anledning att fortsätta fundera över vår egen lokala församlings uppdrag och uttryck.
Personligen så tror jag att både i det lokala sammanhanget, och på distrikts och nationell nivå, så behöver vi återfinna en större glöd och längtan efter att nya människor möter Jesus Kristus till befrielse och upprättelse.
I våras så skrev vår distriktsstyrelse ett litet häfte med personliga berättelser utifrån temat ”Tankar och bilder kring omvändelse”. Det blev ett spännande häfte där vi inte minst upptäckte hur bara ett ord, ordet ”omvändelse”, kan både låsa och öppna. För en del var ordet belastat och svårt, för andra naturligt och befriande. Utifrån det startade på olika platser ett gott samtal kring hur vägen till tro sett ut tidigare och ser ut idag.
Kanske är det just ett sådant samtal som igen kan väcka glöden och längtan efter att ännu fler kommer till tro. Då tror jag att vi ännu tydligare är mitt i det uppdrag Herren kallat oss till.
Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.