Det är en förmån att få vara med på nyårsläger tillsammans med hundra (höll på att skriva ”andra”) tonåringar. Vi har helt suveräna ledare om följer med och satsar helhjärtat för att tonåringarna skall får en roligt och meningsfullt läger. Där massor av kul och galna saker händer och där andakt och bibelstudium har en central plats. För syftet är att det mitt i allt annat kul som hittas på så skall alla få möjlighet att möta levande Gud. Jesus och den Helige Ande får verkligen plats, inte påträngande och tvingande men öppet, inbjudande och berörande. 

Jag blir alltid så imponerad av hur självklart det kan vara bland ungdomar idag att finnas med på andakt, oavsett om man i förväg har en tro eller ej, och där möta Gud. Man trivs i den miljö som andakterna är. I utvärderingen efter vårt nyårsläger skriver några ungdomar så här: ”Älskade andakterna!” ”Jag älska dom xD”, ”Skulle kunna vara ännu längre”, ”Andakterna var en av de bästa grejerna på hela lägret” osv.

Denna positiva känsla märks så tydligt när man är på plats. När inbjudan att tända ljus ges så strömmar ungdomarna fram och fort blir hela ljusbäraren (ett kors utlagt på golvet) fullt av ljus. Räknar till 52 en av kvällarna, och blir alldeles tårögd!

Inbjuder man till förbön så får förebedjarna fullt upp… 

Långt ifrån alla ungdomar kommer från en kristen familj eller ett kristet sammanhang. Ändå finns det en respekt för varandra och det är naturligt att alla får plats och kan vara med. Man får komma med sin tro liksom med sina tvivel, kan säga ja eller nej till tron. Men längtan blir tydlig hos fler. Längtan efter att bli berörd på samma sätt som man ser sina vänner bli.

En av de ungdomar som är kristen berättar hur hon en dag pratat med en av dem som ännu inte kan tro, men skulle vilja. Hur vännen säger hon skulle vilja kunna känna och uppleva Jesus som hon förstår att den kristna kompisen gör. Efter samtalet ber den kristna tjejen om detta och följande andakt så får hon bönesvar! Kompisen känner den helige Andes beröring och är efteråt omtumlad och försöker förstå vad det innebär. Den kristna vännen är minst lika omtumlad för bönesvaret! 

Vad viktiga våra läger är och vilket stort ansvar det är att forma miljöer där tron får möjlighet att växa och utvecklas på ett generöst och tydligt sätt utan att bli påtvingad eller kravfylld.

Vad viktigt det är att vi som församlingar kan erbjuda motsvarande goda växtplatser på hemmaplan så att skillnaden mellan lägrens starka och avgörande upplevelser inte försvinner därför att de inte får möjlighet att mogna och växa på hemmaplan.