Mission stavas passion. Smaka på orden. De smakar gott, tycker jag. De väcker intresse och utmanar.

Mission stavas passion – är titeln på en liten bok som nyligen getts ut av Svenska Missionskyrkan och SMU. Det är också titeln på en affischserie som liksom boken vill inspirera till ett samtal om misson – långt borta och nära. 

I förordet skriver arbetsgruppen: - Nu är det dags att inbjuda till ett fortsatt, fördjupat och förnyat samtal om mission. Vi behöver ständigt fördjupa förståelsen av kallelse, motiv och metoder. Och nya tider utmanar oss att tänka nytt, att våga det annorlunda, att förnya oss.

I hela materialet finns en stark betoning på att missionsuppdraget är ett. Detsamma hemma i församlingen som i samverkan med våra systerkyrkor.

Berättelserna i boken kommer från engagerade församlingsmedlemmar, diakoner och pastorer liksom från våra systerkyrkor. Det är lättläst och enkelt men ändå känns det angeläget och som en god inledning till samtal. Och samtala behöver vi. Det är alldeles för tyst om missionsuppdraget i våra församlingar. För många av oss medelålders och äldre medlemmar är det kanske minnen av påträngande evangelisationsmetoder som gör samtalet svårt och något vi värjer oss mot. Evangelisationsmetoder där hänsynen till människors integritet ibland saknades. Kanske har vi svårt att komma överens om hur vi ska göra, på vilket sätt vi ska närma oss människor med evangeliet idag.

En ständig intellektualisering och problematisering av missionsuppdraget kan också vara förödande. Det kan bli en sköld mot att själv dras med och beröras. Ytterst handlar det om huruvida jag öppnar mig och låter mig beröras och utmanas.  Att tron blir så viktig för mig så jag inte kan låta bli att dela den också med andra.

Med åren har jag blivit mer tolerant mot olika uttrycksätt för människors vilja att dela med sig av sin tro och olika uttryckssätt för tro och engagemang. Alla behöver inte göra som jag eller uppfatta och uttrycka tro på samma sätt som jag gör. Vi kan dra olika slutsatser och göra olika betoningar men ändå respektera varandra och t o m välsigna varandra i det vi gör. 

För mig finns dock en gräns och det är när inte min egen tro respekteras och när tro enbart blir till en andlig fråga där inte engagemanget för medmänniskan har någon plats.

Orden” passion för mission” sätter fokus på vår stora utmaning. Hur lockar vi fram denna passion? Ljumhet och likgiltighet inför missionsuppdraget är svårare att hantera än olika åsikter om hur det ska utföras av våra församlingar.

Under ett par dagar har jag tillsammans med mina kollegor på distriktet planerat för det kommande året. Vårt viktigaste samtal handlade om hur vi som distrikt kan stötta de som lever i passionen, hur vi kan locka fram den hos fler och utmana oss alla, att i våra personliga liv och i församlingarnas liv, leva i passion för mission.

Med vänlig hälsning