Nyligen hade jag förmånen att besöka Israel/Palestina tillsammans med Härnösands folkhögskolas styrelse.

Besöken i Betlehem och Hebron skakar om. Den Israeliska ockupationen av de Palestinska områdena blir så påtaglig. Inte minst genom den massiva, 8 meter höga muren som slingrar sig fram och stänger inne de Palestinska samhällena och många gånger separerar människorna från fält och olivlundar. De judiska bosättningarna på Palestinsk mark kryper allt närmare de Palestinska byarna och städerna och i flera fall såg vi hur de också etablerat sig mitt i det Palestinska samhället.

Inför resan fick vi många frågor från oroliga om det var säkert att resa till området. Vi ser inget öppet våld, men desto mer av det dagliga systematiska våld som ockupationen innebär. Ett våld som ökar genom byggandet av den 75 mil långa muren, genom alla checkpoints som man som Palestinier måste ha tillstånd för att passera, genom överfulla flyktingläger, genom arbetslöshet och brist på framtidshopp.

I Betlehem möter vi den kristne borgmästaren Dr.Victor Batarseh. Han berättar om de svåra förhållanden man lever under och hur man blir alltmer trängda. Sedan vandrar vi över torget till födelsekyrkan. För 2000 år sedan kom Josef och Maria vandrande hit under den Romerska ockupationen. Idag lever människorna i Betlehem under den Israeliska ockupationen. När ska Betlehem få bli en fredens plats? Den plats där fredsfursten föddes.

En kväll möter vi Mazen, aktiv i en organisation där judiska och palestinska familjer möts till samtal och gemenskap. Hans livsberättelse är oerhört stark. Om åren i fängelse, om flera familjemedlemmar som dödats, om husarresten då han som läkare byggde upp en mottagning i sitt hem. Att han utifrån den bakgrunden kunde övervinna hatet och misstron och sträcka ut handen för att bygga vänskap med judiska familjer är fantastiskt. ”Det är möjligt” säger Mazen ”Om man bara sätter sig ner och pratar och lär känna varann så upptäcker man människan i den andre”.

Mitt i allt det till synes hopplösa finns ändå öar där hoppet spirar.
Min fråga är – hur kan jag bidra?