För en tid sedan mötte jag en kollega i ett annat samfund som berättade om mötet med två olika församlingar. En kväll mötte han ett tiotal medlemmar i en nybildad församling och han slogs över deras entusiasm och framtidstro. "De såg bara möjligheter för församlingen och kunde inte vänta med att gå vidare". En annan kväll mötte han en grupp ur en församling med ca 60 medlemmar. Här var missmodet stort och man pratade hellre om hur stor verksamheten var för några årtionden sedan än att se möjligheterna idag. 

Hur kan det vara så olika? Trots att den andra församlingen egentligen har fler människor och bättre förutsättningar. Vår inställning påverkar oss, inte minst i ett sammanhang där frivilligt givande av tid och pengar är så avgörande. Gäller detsamma när vi bygger den nya kyrkan? Att resultatet i hög grad påverkas av om du och jag och många med oss vill och vågar drömma stort och nytt. Om många väljer att bevaka sina specialintressen och enbart kritiserar istället för att ge konstruktiva bidrag, ja då dräneras hela processen på energi.

Låt oss dela våra drömmar och idéer.

Jag drömmer om en kyrka där vi lever i insikten om att det är Guds kyrka. Att församlingen är Guds församling. Där vi betonar varandet. En plats där Guds gränslösa kärlek erbjuds, utan krav på aktivitet.

Jag drömmer om en kyrka där vi bygger församlingens gemenskap på den livsnära smågruppen. En församling inte bara med smågrupper utan av smågrupper.

Jag drömmer om en kyrka som delar evangeliet bland nya människor på ett språk som möter människors längtan och behov idag.

Jag drömmer om en kyrka som gör en ordentlig omvärldsanalys, både lokalt och nationellt för att vi bättre ska veta vilka behov som vi ska relatera till och svara upp mot. En av de första uppgifterna i den fortsatta processen bör vara att avsätta ordentliga resurser för ett sådant arbete nationellt som sedan också kan komma församlingarna tillgodo. 

Jag drömmer om en kyrka där ett diakonalt förhållningssätt står i centrum. Att vi låter oss inspireras av till exempel vår indiska systerkyrka som låter sig präglas av inställningen att ”leva Jesu kärlek”. 

Jag drömmer om en kyrka som tar de stora utmaningarna i vår tid; fred, miljö och global rättvisa, på allvar.

Jag drömmer om en kyrka där är tydligt för oss att "centrum" är den lokala församlingen, men där vi också bygger en stark nationell gemenskap. Där vi bygger ett nära och självklart samspel mellan lokal, regional och nationell nivå i hela landet.

Jag drömmer om en kyrka som betonar kyrkans och församlingens centrum – Jesus Kristus – och inte våra gränser. Det kan verka som en sliten fras, men den är avgörande. Vi lägger inte energi på att sålla får från getter, utan bjuder människor att närma sig Kristus. Vi är inte satta att döma. Vi ställer inte krav på andra hur de måste tro utan utmanar varandra att i gemenskap och i Andens ledning söka oss allt närmare Kristus. 

Den kyrkan vill jag vara med och bygga – hur ser dina drömmar ut?