Jag tror att jag har skrivit det tidigare, i alla fall uttalat flera gånger, att Svenska Missionskyrkans största brist är att vi i så hög grad är just SVENSKA Missionskyrkan. Vi är i stort en så genuin svensk kultur att vi inte längre speglar den mångfald som Sverige består av. De företag, fotbollsklubbar, utbildningar, församlingar, arbetsplatser och föreningar som inte ger plats för olika uttryck, språk och kulturer blir och är snart ointressanta miljöer att vara i.
I den utmärkta lilla skriften Missionskyrka – efter och före 2000 (Kimpese förlag) återger Gösta Stenström en föreläsning vid Teologiska Högskolan 2003. Den förre Yttre missionens sekreterare i dåvarande Svenska Missionsförbundet ger en historisk tillbakablick om Missionsförbundets väg sedan 1878 och om vägval inför ett nytt sekel. Gösta Stenström tar upp det pluralistiska samhälle vi lever i och säger att det har funnits och finns något i vår kyrka som man skulle kunna kalla ”regnbågspluralism” och siar om en framtida regnbågskyrka ”där församlingarna är olika sinsemellan, men där en grundidé håller dem samman, en enkel trossats som inte går att missförstå”(s.11).
Som ett tecken på att detta kan komma att hända nämner Stenström om pastor Josef Nsumbu från Kongo Kinshasa som sommaren 2003 flyttar till Tensta Missionskyrka för att tjänstgöra som pastor och att vi då, tror Gösta, får en afrikansk missionsförsamling i Stockholm. Hur det är i Tensta idag känner jag inte till men vet mycket väl att Immanuelskyrkans missionsförsamling i Borås där pastor Nsumbu är församlingsföreståndare sedan några år är på väg att förvandlas till en regnbågsförsamling. På kort tid har den församling jag lärt känna som väldigt svensk blivit flerspråkig, med olika kulturella uttryck och det är en varm gemenskap som håller samman med Kristus i centrum. Jag tycker det är fantastiskt!
På olika platser i Västra Götaland ser jag att detta håller på att hända och jag hör om liknande exempel i övriga landet, församlingar är på väg att bli mer färgrika i sin gemenskap och sina uttryck. Nya människor kommer till.
En av dessa församlingar är Bifrostkyrkan i Mölndal som tagit initiativ till Växa – en konferens för växt, 25-27 mars 2011 (läs mer på http://www.bifrostkyrkan.se). Bland de inbjudna talarna får vi lyssna till erfarenheter från Evangelical Covenant Church i USA som bland annat kan berätta om hur mångfald är nyckel till växt. Om Gud låter samma mångfald och växt drabba oss här i Sverige, och vi som nu är med inte står i vägen, så kan vi om tio år vara en kyrka med 150.000 medlemmar.
Apropå målsättning citerar Gösta Stenström svenske teologen Gustaf Wingren ur boken Gamla vägar framåt: ”Både om samfund och enskilda gäller regeln att framtidsbilden behöver vara någorlunda klar om man skall orka med nuet”. Den förändringsprocess vi nu lever i med Gemensam Framtid är en bra början på en regnbågskyrka men förmodligen bara en stilla bris mot vad som kan komma när mångfalden förvandlar och förändrar. Att föda en ny gemenskap är smärta och lycka, glädje och oro. Är det Kristi kallelse till oss vill vi följa!