Jag fyllde nyss 47 år och tycker att det är ett tydligt ålderstecken att börja citera sig själv. I januari 1999 satt jag kvar någon timme på Södra Vätterbygdens folkhögskola efter Strategidagar i SMF/SMU, som vi hette då, och vi arbetade med ny konstitution för en fri och öppen kyrka. Känns det igen?
Som distriktskonsulent i Västra Götaland skulle jag skriva en krönika till en bilaga till Sändaren och denna eftermiddag på SVF formulerades tankar om Den Spretiga Kyrkan i Sverige:
”Vi är den Spretiga Kyrkan i Sverige, Vi är kallade av Gud till en gemenskap av mångfald och olikheter där ingen står utanför. Till denna spretiga församling samlas vi i tro och tvivel kring Jesus Kristus. Det är Kristus som håller oss samman. Ingen måste gå med i församlingen men alla som vill får göra det och på så sätt berika mångfalden och alla olikheter.
Församlingens uppgift är att varje barn, man och kvinna ska känna sig sedd, älskad, förlåten och upprättad. Från denna uppgift får församlingen aldrig vika men får börja om många gånger i sin strävan. Också församlingen ska känna sig sedd, älskad, förlåten och upprättad.
Den spretiga kyrkan lever utanför alla kategorier som liberal, evangelikal, baptist eller missionare. Vi är inte något utav det – vi är allt och mer därtill. Vi har dålig ordning på mycket. Inga räta led och maktstrukturer. Men vi är tydliga och klara över att vi är Kristi kyrka, en helig gemenskap för människor i världen.
Varje församling som vill vara en del av den Spretiga Kyrkan i Sverige får vara det och i glädje ta sin del av ansvaret och uppdraget att följa Kristus i tjänst för människor och världen. Kyrkan har sin livsluft, kraft och glädje i alla de olika gåvor församlingarna berikar gemenskapens mångfald med. Det spretar och drar men vi vill hålla ihop i Kristus.
För att inte skada och göra varandra illa påminner kyrkomötet varje år om den ömsesidiga respekt den spretiga gemenskapen kräver. De som av religiösa skäl har allvarlig kritik på gemenskapen får enligt evangeliskt mönster finna sig i att få svar på tal genom något ord av Jesus.
Den Spretiga Kyrkan i Sverige lever i förväntan på den dagen då den som är sist ska bli först. Som en förberedelse vill gemenskapen leva i omvändelsen till de små, värna rättvisa och profetiskt tillrättavisa de som förgriper sig på andra.”
Jag fick en respons från en missionär långt borta som ville lägga det som förslag till Generalkonferensen, som det hette då, och från en granne som sparade krönikan och påminner mig ibland. På tolv år hinner det hända mycket men i vissa frågor verkar tiden stå still.
Nu är det andra texter som ska läsas och beslutas om i bildandet av en ny kyrka. Det är viktiga månader och en viktig dag den 4 juni som vi tillsammans får be om Guds vägledning inför.