Eftertankar
I väntan på vad då?
– Vad ska ni göra konkret?
Journalistens fråga var överrumplande enkel men utmanande besvärlig där jag satt i en radiostudio i Övre Norrland. Hur skulle jag kunna förklara det annorlunda vi funnit – ett nytt sätt att tänka om skola, utbildning, lärande och förhållningssätt? Vi hade hundratals idéer men Lunchekot var inget forum för drömmar och visioner, metaforer eller liknelser. Nyhetsmediernas dramaturgi krävde konkreta händelser i tid och rum, gärna spektakulära avvikelser från det normala, som t.ex en spik i foten.
Ändå var vi flera personer som anade att den idé vi funnit skulle kunna få oanade konsekvenser i våra liv, både privat och professionellt – om vi tog den på allvar. Detta var inledningen till en flerårig satsning som skulle resultera i en mer attraktiv skola. Men för oss som arbetade med denna idé var redan skolan attraktiv och det skulle komma att bli ännu bättre med åren. I förlängningen såg vi ett mer meningsfullt, begripligt och hanterbart liv, enskilt och tillsammans med andra. Hur förmedlar man något sådant på 1 minut i radio? (Senare lät jag tillverka en riktig vägskylt, ca 2 meter lång, med vit text på blå bakgrund och texten ”Attraktiv Skola”. Det var åtminstone ett ”bevis” på att vi hade gjort något konkret, av plåt och plast, ifall fler journalister skulle undra!)
Idag är det välkänt att hur vi tänker kan påverka hela vår livssituation, immunförsvar och fysisk, mental och social hälsa. Tänk på en drypande sur citronskiva, som du just skurit upp och stoppar i munnen… Det behövs inte mycket fantasi förrän saliven flödar. Det konkreta blir en konsekvens av de tankar vi tänker och de idéer vi har. Ungefär så tänkte vi oss att det konkreta i en attraktiv skola skulle bli till, i ett dynamiskt samspel mellan en bärande idé och de utmaningar vi mötte.
Tänk nu på Guds rike i stället. Vilka associationer får du? Tänker du på ett land eller en plats, på en viss politisk regim eller tar tankarna tvärstopp?
Ibland undrar jag om vi helt enkelt ställer fel frågor. Tänk om t.ex fariseerna i stället hade undrat:
– När kommer Guds idé?
Hade de då inte hört det absurda i frågan? Hade de då inte fattat att de själva stod i vägen för denna idé? Hade de då inte förstått att de själva bar på helt andra idéer som inte stämde med Guds idé? Hade de då inte insett att den de frågade – som stod rakt framför dem – var det konkreta uttrycket för Guds idé med människan, och att denna idé redan fanns mitt ibland dem?
Min förståelse av den här texten är att det inte är vi som behöver vänta på Gud – utan Gud som väntar på oss! Så vad väntar Du själv på – något konkret eller spektakulärt?
Lugn! Det spektakulära kommer, var så säker, men det blir inte en signal om början utan snarare om slutet. Ingen kommer att missa slutet men hur många fariseer och journalister har missat början? Väntar de fortfarande svar på frågan:
– Vad har gjorts konkret, hittills i Guds rike?
Mitt svar skulle vara: Ett kors! För mig är det faktisk som en sorts vägskylt med ”varning för vägkorsning”, fast med Pilatus text ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”. Korset är det mest konkreta uttryck jag känner till för Guds idé med människan. Tyvärr kolliderade här Guds kärlek med människans ondska i denna korsning, med dödlig utgång. Men tack vare korset vet jag vad Gud har gjort konkret i sitt rike, vilken idé han har med mitt liv, och vilken fantastisk final jag kan se fram emot – helt utan fruktan! Tänk om detta så totalt annorlunda perspektiv kunde få prägla mitt liv och vårt samhälle ännu mer…
Besök gärna ortens kyrkor för att dela dina tankar om detta med andra!
Per-Daniel Liljegren
Ordförande i Svenska Missionskyrkan i Övre Norrlands distrikt, skolchef i Sorsele kommun men bor i Storuman. Skulle vilja utvecklas som amatörprofet.