|
Eftertankar
Inifrån och ut
Jesus vänder sig till översteprästerna och folkets äldste. Hans tydliga udd handlar om att att de inte vill lyssna till honom (och de vill inte att någon annan lyssnar heller!).
Men jag som vill lyssna.
Vad gör denna text med mig?
Jag tänker på sönerna.
Den ene svarade spontant nej på faderns begäran, men ångrade sig och gick sedan.
Den andre hade ett ”ja” på sina läppar men gjorde sedan inte som han sagt.
Vem är jag mest lik?
Jag vet inte riktigt. Jag tror att båda bor inom mig. Ibland är jag den ene ibland den andre.
Men jag vill inte vara någon av dem.
För ingen av dem är hel inifrån och ut.
Den ena har ett nej på ytan och ett ja på djupet, den andre har ett ja på ytan och ett nej på djupet.
Jag vill vara ett ja eller ett nej inifrån och ut.
Att det stämmer.
Ofta gör det inte det.
Ofta är jag mer styrd av omgivningens förväntan på mig än jag är av min inre vilja.
Ofta är jag mer styrd av det jag tror är andras förväntan på mig, än av min egen djupa vilja.
Också när det gäller Gud.
Jag skulle vilja lära mig att mer lyssna till mitt hjärta.
(”Ty därifrån utgår livet.” Ords 4:23 Bibel 82)
Där jag är den jag är.
Där Gud är den Gud är.
Och sedan kunna leva så; inifrån och ut.
En och hel.
Om jag måste välja en av sönerna i berättelsen så väljer jag förstås den som hade förmåga till ånger. Att ändra sig. Att följa sitt hjärta.
Andreas Sköldmark
pastor som för närvarande jobbar på Wettershus retreatgård
|