Missionskyrkan i kriminalvården

Ett 25-tal pastorer från Missionskyrkan finns i tjänst på fängelser och häkten runt om i landet. I mitten av december möttes ett 20-tal pastorer för samtal gällande Andlig vård i kriminalvården. Här berättar de om sitt arbete.

Susanne Rodmar, pastor och konsulent, NAV

NAV betyder Nämnden för andlig vård. På varje anstalt och häkte i landet finns präster, pastorer och diakoner från olika kyrkor. Från Missionskyrkan är cirka 25 pastorer i NAV-tjänst. NAV är ett ekumeniskt arbete både på lokalplanet och i den samordning för hela Sverige som sker genom SKR (www.skr.org). Arbetet består mycket av samtal och själavård, samt också gudstjänster och en del samtalsgrupper. Människor från olika församlingar är engagerade i besöksgrupper som finns på många anstalter. Det är ett ideellt arbete som är mycket uppskattat av de intagna. ”Tänk att det finns människor som kommer hit för att möta oss på sin fritid” är en kommentar besöksgruppen ofta får höra. NAV-medarbetarna (präster, pastorer och diakoner) och medlemmarna i besöksgrupperna är kyrkans ansikten på fängelser och häkten. Här är kyrkan och kyrkans folk mycket respekterade och vi blir väl mottagna. NAV-arbetet är en mycket viktig del i kriminalvården, det märks tydligt både bland intagna och häktade och bland personalen, från vårdare till chefer och generaldirektören. Här har kyrkan en tydlig uppgift och en given plats, det är något att ta vara på för oss som församlingar, kyrka och enskilda människor – kanske är det här något för dig/er att engagera dig/er i? Alla kan och vill inte göra detta, men för en del är det här uppgiften. Många av dem som är med i en besöksgrupp säger att det som gör att de orkar och vill fortsätta är att mötena med människorna innanför murarna ger så mycket tillbaka.

Elisabeth Morgonro, pastor

-Jag arbetar på Kronobergshäktet i Stockholm. Redan när jag började som pastor för 19 år sedan har jag haft den lilla människan och det personliga samtalet i fokus. Det som har drivit mig att besöka människor i utsatthet i vårat samhälle är främst de starka orden i Bibeln om att Gå ut och göra alla folk till lärjungar och att besöka de som sitter i fängelse.

Alla människor har ett lika värde vare sig man sitter och väntar på rättegång eller går regelbundet i kyrkan. Många kommer till tro på Jesus Kristus när de sitter isolerade i sin cell, läser Bibeln eller gör en andlig upplevelse på häktet. Vi hjälper till att tolka och komma vidare med tron.

Många av de samtal jag har på Kronobergshäktet är krissamtal men för de som sitter länge hinner man upprätta en relation och en lång samtalskontakt på 20-30 samtal är inte ovanlig. Då hinner man motivera till ett liv utan kriminalitet innan de lämnar oss för ett fängelsestraff eller friheten. Jag tycker det är viktigt att kyrkan går ut och möter människor där de befinner sig. Tanken på att människor ska hitta till kyrkan själva är fin men inträffar sällan. Många längtar efter ett sammanhang att befinna sig i där man kan be och stötta varandra, jag vill vara en av dem som möter upp det behovet mitt i livet.

Kjell Carles, pastor

- Jag har arbetat i NAV sedan april 2005 och finns i tjänst på Häktet Blanka i Uppsala och Anstalten Åby, en öppen anstalt. Mitt arbete på häktet består i huvudsak av enskilda samtal, då jag i en cell eller samtalsrum möter en intagen. Denne är allt som oftast tilldelad restriktioner, det vill säga att personen i fråga är isolerad från kontakt utifrån. De personer som den intagne får möta är personalen, polis, advokat och själavårdare.

På anstalten sker även enskilda samtal men inte i samma utsträckning. Här handlar det mer om programverksamhet, som gör livet på anstalten lite mer uthärdlig. Det kan handla om andakter och gudstjänster, fikakvällar, sångbesök, inbjudna gäster eller liknande. Under mina år på anstalten har jag åkt till Kriminalvårdens fritidsanläggning Gruvberget. Där är jag en eller två veckor tillsammans med intagna och emellanåt även deras familjer. Veckan eller veckorna brukar har någon form av tema som kristen tro, mångfald och dialog... Här kan pilgrimsvandringae, föreläsningar, fisketurer, grillkvällar, med mera vara sådant vi gör.

Att få vara utsänd som en del i kyrka och representera evangeliet som står för hopp, förlåtelse och försoning är stort. Att få möta och ta del av alla alla livsöden känns ofta som en förmån. Även om det inte alltid är vare sig lätt eller behagligt att få till livs livets ondska och trasighet, så ser jag som en av mina främsta uppgifter att just vara närvarande, lyssna och aktivt reflektera tillsammans med den jag möter. En hel del av de jag möter och det de gjort går kanske inte att förstå. Men att ändå bemöta den enskilda människan just så som människa är kanske det viktigaste. Om ingen annan gör det inklusive den som själv har begått brott så önskar jag att jag så långt det är möjligt att jag kan göra detta. Självklart klarar jag inte detta utifrån ett mänskligt perspektiv. Därför är det viktigt och angeläget att både de jag möter och jag själv förstår att jag kommer sänd från något som är större än det jag själv är och det som världen i övrigt kanske står för. Jag önskar att fler borde få känna och förstå att vi faktiskt gör skillnad, även om det inte tycks vara så mycket, så gör vi trots allt skillnad. Vår närvaro berättar att Jesus Kristus och kyrkan lever inte åtskilda för sin egen skull. De vi möter, både intagna och anställda kan ha sina egna åsikter om tro och kyrka. Men att vi finns närvarande och att vi tar oss tid möts så gott som alltid av respekt.