Tusen gånger starkare var temat när Nätverket Kyrka-Arbetsliv möttes till nationell konferens i Umeå förra veckan. Ett hundratal deltagare fick under två dagar mötas till konferens om samarbete och frivillighet i arbetslivet. Samverkan var nyckelordet för dagarna. Per Rylander, stiftsadjunkt i Luleå stift och moderator för dagarna, Inga Johansson från Kyrka-Arbetslivs nationella arbetsgrupp och biskop Hans Stiglund, Svenska Kyrkan hälsade alla varmt välkomna till årets konferens.
| |
Wanja Lundby Wedin, LO, talade om "Efter Utöya". |
| |
|
Wanja Lundby Wedin, förbundsordförande i LO, fick därefter ordet och talade utifrån rubriken "Efter Utöya".— Vi i folkrörelserna måste ta ansvar för öppenhet och demokrati. Norges svar på händelserna den 22 juli var ökad demokrati och öppenhet och ökad delaktighet.Vi får aldrig vila i kampen mot intolerans. Alla kan göra något! Vi måste säga ifrån! Diskriminering hör inte hemma på svenska arbetsplatser, eller i ett öppet demokratiskt samhälle. Hon avslutade med ett citat från Norge: Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans. Per Mossegård, från Vårsta Kriscentrum, talade om krishanering för organisationer. Han jämförde 11 september-attentatet med händelserna i Norge. USA:s president tryckte på hämnd, vilket skapat rädsla, oro och aggression. Statsministern i Norge sa: Vi står enade, vårt demokratiska samhälle står fast. Det skapade styrka, hopp, tillit och gemenskap. Han talade också om ett paradigmskifte i synen på krishantering. Tidigare har det betonats att det är viktigt att man får uttrycka vad det är man känner när man är kris. Nu har forskning kommit fram till att samtalet kan vänta. Om man i början av en kris fokuserar känslan genom att samtala om den kan det ge risk för att man återupplever och förstärker det man varit med om. Mindre samtal tidigt i en kris. De flesta människor, ca 70 %, som utsätts för påfrestningar självläker, medan 20-40 % behöver hjälp.
| |
Författaren Christina Herrström samtalar med Annelie Branström-Öhman. |
| |
|
Efter lunch fick vi lyssna till ett samtal mellan författaren Christina Herrström och Annelie Branström-Öhman, professor i litteraturvetenskap, Umeå Universitet. Christina har bland annat skrivit boken Tusen Gånger starkare, en ungdomsroman som handlar om Signe som går i nian och hur hon osynliggörs och killarna dominerar i klassrummet.- Vad är det att vara människa, frågar Christina. Det skulle kunna vara så underbart men det är så obalanserat! Människor begränsas! Christina talar om det vardagliga förtrycket — "vi och dom". Ta tag i modet för att våga vara människa!
Pär Johansson, Glada Hudikteatern, berättade om hur han drevs av en längtan att få spela teater och hur han tillsammans med kommunen i Hudiksvall startade en teatergrupp för utvecklingsstörda.
Det började 1996. Pär arbetade som habiliteringspersonal på dagcentret i Hudiksvall. Han föreslog att man skulle starta en teatergrupp som en av de olika verksamheter de utvecklingsstörda kunde välja att delta i. Detta möttes med blandade känslor hos hans kolleger. Men så blev det. När det var dags för den första föreställningen kom protester och oroliga frågor också från anhöriga till de utvecklingsstörda. Efter föreställningen var de flesta positiva. De utvecklingsstörda som deltagit var entusiastiska och ville jobba mer med teater. Den första föreställningen 1996 hette "Tomtar på rymmen" och sågs av 400 personer. Sedan har det gjorts flera produktioner. "Elvis" som hösten 2005 slog alla tidigare publikrekord i Hudiksvall. I januari 2007 tog Elvis Stockholmspubliken med storm på Nypremiären på Cirkus. Sedan dess har Elvis spelats för utsålda hus runt om i landet. Per menar att stöd till utvecklingsstörda ska stärka deras möjligheter att leva ett självständigt liv, att så långt det är möjligt "leva som andra".
Många av skådespelarna kan inte läsa. Några kan inte heller tala. Några har svårigheter att röra sig. Det finns de som har svårt att fungera i en grupp tillsammans med andra. Det säger sig självt att det behövs både tålamod, hängivenhet och pedagogiska grepp för att lotsa ett sådant gäng till en sprakande teaterföreställning med dialoger, dans, sång och musik. En viktig metod har varit att bygga på de utvecklingsstördas egna idéer. "Vad vill du vara? Vem vill du föreställa? Hur kan du göra då?"
Efter den sista Elvis-föreställningen på Globen svarar Toralf Nilsson som spelar Elvis på frågan om han nu ska sluta spela teater? — Sluta spela teater? Aldrig i livet, jag är född till det här och alla i Elvis är jätteduktiga. Vi är bäst helt enkelt. Vi ska aldrig lägga av!
Vikten av att bli sedd, behövd och tagen i anspråk gäller alla, poängterar Pär.
På kvällen var det middag för alla deltagare och dagen avslutades med Berättarföreställningen Vatten, som framfördes av skådespelaren Stig Östman.
Dag två i konferensen inleddes med morgonandakt av Klas Johansson, distriktsföreståndare i Missionskyrkan, Övre Norrlands distrikt. Därefter följde inputs och samtal Om människors medskapandekraft och hur man frigör den. Moderator för dagen var Katarina Glas, Regionchef för Bilda Nord.
Först ut var Bertil Johansson, Årets förnyare i Svenska kyrkan 2010 med lång erfarenhet av att utveckla det ideella engagemanget i Svenska kyrkan. Bertil talade om vikten av att skapa arenor där människor kan frigöra sina resurser. Om att våga "provtänka" och pröva idéer. Man trivs där man behövs. Han berättade om volontärbyrån i Svenska Kyrkan. Människor vill engagera sig. Vill vara nyttiga. Motiven till engagemang är enligt enkätundersökning: Jag vill känna mig behövd och nyttig. Det ligger en livsmening i att behövas.
Amelie Silfverstolpe, grundare av volontärbyrån menar att det är viktigt att lusten får vara med i volontärarbetet. Att hitta just det som man brinner för!
Volontärarbetet omfattar 400 000 årslöner! Det finns omöjliga uppdrag! Volontärbyrån förmedlar ca 28 000 volontärkontakter till 1300 frivilligorganisationer i Sverige. 48% av alla svenskar är engagerade i ideellt arbete. I snitt lägger volontärerna 16 timmar i månaden på ideellt arbete.
Organisationer kan anmäla uppdrag och genom volontärbyråns webb förmedlas sedan kontakter till de uppdrag som finns. Amelie berättade också att allt fler företag låter sina anställda göra volontärinsatser under arbetstid. Ett ökat engagemang har visat sig bidra till medarbetarnas personliga utveckling och öka deras motivation och lojalitet gentemot företaget. Ett exempel: Coca-Cola Sverige AB samlade alla anställda under en dag för att hjälpa till i samhället. Volontärbyrån hjälpte till att sy ihop ett samarbete med Myrorna och 700 anställda bidrog i alla deras verksamheter under en dag. Coca-cola-volontärerna delade med sig av sin kompetens till exempel gällande lagerlogistik och space management men utförde också mycket praktiskt arbete som till exempel att måla om lagerlokaler och butiker, stå i soppkök samt genomföra marknadsundersökningar. Volontärdagen var mycket uppskattad av de anställda på såväl Coca-Cola som Myrorna.
På eftermiddagen fanns det möjlighet för deltagarna att i olika stationer/workshops få ta del av olika arbetsområden. Volvo — kyrkan, Birgit Lennerås och Kerstin Ekdahl berättade från erfarenheter av samverkan. Åsa Norin och Susanne Dahl Sahlen från Kyrkan på campus i Umeå, för att bara nämna två att många workshops.
Nätverket Kyrka-Arbetsliv framför ett varmt tack till Per Rylander och Luleå stift, Katarina Glas och Studieförbundet Bilda och Sensus studieförbund för planering och väl genomförd konferens!
Tack alla ni som kom och deltog och vi hälsar er välkomna till nästa höstkonferens! Plats och tid är ännu inte bestämd men kommer att annonseras på vår hemsida så snart som möjligt. www.kyrka-arbetsliv.se
Inga Johansson
Ordf. i Arbetsgruppen Kyrka-Arbetsliv