Var på ett möte som SKR:s nätverk kring Mission i Sverige ordnade. Vi höll till i Frälsningsarmens Tempel på Östermalm. Där pågick renoveringsarbete. Det caférum med öppna fönster mot gatan där vi satt hade öppnats upp i samband med renoveringen. Och vad upptäckte de då? Jo, att inmurat i väggen fanns ett par dörrar. Christel, kårledaren, konstaterade att visst är det så att ibland behövs rivningsarbete för att hitta dörrarna och öppna upp! De upphittade dörrarna fanns kvar, som tavlor och påminnelse om att dörrar behöver öppnas.

Temat för samlingen var annars Vittnesbörd i ord och handling. Vi hade goda inledare: Margareta Melin, Mia Lisa Ahlbin, Carl-Erik Sahlberg och Fader Mischa. Som en röd tråd fanns mötet med Gud och mötet med människan och Jesus bredvid och i mig vid dessa möten. Margareta förmedlade tydligt hur Guds rike inte handlar om gränser utan om att finnas mitt i, som salt, surdeg, ljus. Mia Lisa berättade om Seppo och om hur ”livet får annan gestalt” som vi snart ska sjunga i adventspsalmen. Carl-Erik om behovet att som kristen finnas både vid Golgata och på gatan. Fader Mischa lärde oss mer om hur vittnesbördet springer ur liturgin. Och mycket mer spännande förstås.

Ja, nog kan det behövas en del rivningsarbete för att hitta fokus i vittnesbördet. Och att ord och handling måste hållas samman var alla överens om. Hur rustar vi varandra till dessa möten undrade jag? Fick ett snabbt svar av Margareta: Det gäller nog att avrusta oss. Ja, tänkte jag igen. Rensa ut och riva bort sånt som skymmer ärliga möten. Och kanske också Jesu närvaro.

Ulla Marie