Skandal Maria!

16 december 2009

 

Så var det snart jul. Kommande helg är Marias söndag, Maria den mångomsjungna och mångomtalade. I dagens Metro på tunnelbanan fanns en bild av hur en nunna i Födelsekyrkan i Jerusalem torkade av glaset på en ikonbild av Maria och Jesusbarnet.  Igår, tisdag morgon, var det personalandakt som vanligt. Vår it-ansvarige Lennart Betnér delade tänkvärda ord om det stora förtroende hon fick att bära Guds son. Så det är Marias dagar så här inför ankomst och nedkomst.

I både katolska och ortodoxa traditioner är Marias ställning som förebild för kvinnor stark. Hon blir någon att identifiera sig med. Inte bara för kvinnor. Jag tror att varje kristen har anledning att utmanas av både hennes mod och frågvishet. Varje kristen har uppdraget att bära Jesus i världen, som Maria. Det handlar inte om att ha livmoder eller inte, eller att ha haft erfarenhet av att vara gravid. Jag tror Gud gett oss den inlevelseförmåga som det handlar om att kunna föreställa sig hur det är möjligt att bära Jesus i just sitt liv och in i just sina sammanhang. Ibland ber vi om att få vara Jesus händer och fötter i världen. Ungefär så tänker jag mig att bärandet går till.

Men jag undrar om den ”vanlige” fromma kristne i Sverige ändå kan ana hur det var att vara Maria, tonåring, gravid utan legitima ramar, skandalomtalad som osedlig kanske. Det skandalösa i hennes ja till uppdraget borde kanske provocera oss mer. Kanske är det ni som blev mödrar i frikyrkligheten i Sverige under 1900-talet utan den äktenskapliga legitimiteten som mest kan ana skandalen i hennes ja.

Jag anar att Maria och Jesus kan finnas där jag minst anar…

Taggar:


    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Tack för tankeväckande reflektioner. Som ensamstående mamma till lilla Ida för snart 30 år sedan kan jag skriva under på att ett ja skakade omgivningen. Det som skakade mig var jämnåriga som inte orkade med "skammen" att bli välsignade med ett barn utan gjorde abort. Deras sorg är måhända skriet i Rama och deras barns död framkallad av den fördömmande omgivningen. Förutom skammen att bli med barn, aborten, sorgen över att inte våga, fick de dessutom veta att de var skyldiga till "mordet" på sitt barn. De hade långt till Jesu händer i sin sorg och församlingen var långt ifrån att vara Jesu händer. Fortfarande ber jag för dem och hoppas att de känt att Gud upprättat och välsignat dem. Tack för att du synliggjorde oss som sa ja och med det även de som inte orkade. Kram från Hjärtat

      27 december 2009 13:17 av: Hjärtat Koch

    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Svenska Missionskyrkan

    Missionsgåvan till det gemensamma >