I vår kyrka finns det en del jobb för pastorer och diakoner som vi kallar specialtjänster. Det är förstås ett förenklat sätt att säga att det är uppdrag som inte är som de flestas, nämligen tjänst i församlingar. Specialtjänster är något annat.

En typ av specialare är att vara studentpastor eller studentdiakon. De är församlingarnas förlängningar på högskolor och universitet, eller kyrka i en av våra stora samhällssektorer kan man också säga.

Jag har tillbringat ett par dagar med de frikyrkliga studentpastorerna (diakonen hade tyvärr förhinder) på Karlskoga folkhögskola. Varje vår möts de till samtalsdagar – varje höst möts de med kollegorna i Svenska kyrkan.  Det blir mycket delande av glädje och våndor.  Vad är det som tär, när och bär var frågorna inför samtalet. Jag förstår att det inte är så enkelt att vara en specialare. Många frågor dyker upp. Hur får man de små tjänsterna att gå ihop med tjänst i församling? Hur berättar man på ett bra sätt för sin församling om vad som händer i studentkyrkan? Men framför allt hur är vi kyrka för studenterna med rörlighet, mångfald, åldersblandning och mycket mer?

Många har jobbat länge och jag blir imponerad av uthålligheten. En del är ganska nya och har börjat förstå hur lång tid det tar att bygga förtroende.  Kontakterna är många men tjänsterna är ofta små och vi har sammantaget inte så mycket resurser för det här arbetet. Just nu är läget akut i Stockholm då Baptistsamfundet inte längre kan finansiera de 1,5 tjänsterna. Men bland studentpastorerna finns kämpaglöd och engagemang för studenterna. Det här måste lösas!

Jag tänker på alla specialare, dvs de som tydligt står för vår kyrka i högskolevärlden, på sjukhus, fängelse och annat. Det är svårt att få till resurser. Och utan resurser i våra församlingar kan det inte bli något alls. Så hur gör vi? Särskilt nu när hela samhället är ekonomiskt krismedvetet.

Går det att hitta fler och nya sätt att vara kyrka i samhället? Går det att hitta nya vägar att göra det på, särskilt i högskolan nu när jobben blir färre och trycket på utbildningar ökar?

Vi behöver specialare i kyrkan, som kan vara där inte alla ska vara eller har tillträde. De är en tydlig del av kyrkans mission i Sverige. När jag hör dem berätta så hör jag hur de tre orden för vår mission som kyrka klingar hela tiden: evangelisation, diakoni, gemenskap. Just det står kyrkans arbete bland studenter för.