Södra Vätterbygdens folkhögskola hade sin andelsstämma i måndags. Jag var där för Missionskyrkans räkning och det blev mycket av återseendets glädje för mig. Där hade jag mitt första heltidsjobb efter gymnasiet. Jag var sekreterare till rektor Hallingberg, vilket visade sig vara en mycket omväxlande syssla. Men det jag minns mest är det stöd och den uppmuntran jag fick som ung vuxen. Att få en så uppmuntrande start i yrkeslivet, det glömmer jag aldrig.

Så alla ni som tar emot unga människor på era arbetsplatser – glöm inte att uppmuntra! Det behövs och kan ge en grund som gör skillnad i framtiden.

Uppmaningen att uppmuntra varandra är djupt biblisk. Tror att det är varje kristens kallelse, mycket viktigare än att hitta fel och brister hos andra. Fast ibland tycker jag att vi som vill följa Kristus fastnar i någon slags rundgång av kritik och felsökeri, inte sällan i relation till andra kristna grupper eller teologiska riktningar. Jag erkänner – jag är där också ibland. Men måtte jag oftare komma ihåg mina år på SVF och vikten av att uppmuntra.