Här i det blåa huset på Tegnérgatan i Stockholm där Missionskyrkan har sitt kansli är vi inne i den period då jag tror att vi som mest håller på med samma saker, dvs  att förbereda årets Kyrkokonferens. Ett intensivt arbete pågår med allt från namnskyltar och tryck av handlingar till sista handen vid gudstjänstförberedelser och detaljplanering av förhandlingsgången. Det är mycket logistik ska ni veta.

Distriktsföreståndarna är på plats för att jobba med andra frågor dock. Idag handlar det om fortsatt arbete för att stötta församlingar och medarbetare i deras sökande efter varandra. Numera ska ju församlingarna själva annonsera sina behov och så får vi som är intresserade av tjänsterna söka. 

Igår fick jag träffa dem en stund.  Som ny nationell missionssekreterare är distriktsföreståndarnas kunskap om församlingarnas liv helt ovärderlig. Det som nästan engagerade oss mest igår var ekonomin. Vi får in alldeles för lite pengar till det nationella arbetet. Om jag kopplar på min pessimistiska sida så har vi snart färre distriktsföreståndare, evangelister, diakonsekreterare, musiker…

Nu är jag dock en obotlig optimist. Dels så kanske vi ska tänka oss nya arbetssätt om det blir starten för en ny kyrka nästa vecka, dels hade distriktsföreståndarna ett antal spännande idéer om hur vi ska tydliggöra behoven för oss vanliga församlingsmänniskor som på något sätt ändå måste bära detta.  Det talades om offrandets teologi, om att Rune W Dahlén är en hejare på att förklara hur offrandet hör ihop med tron, om hur uthålligheten måste till, och att många församlingar har ny teknik som vi måste använda…

Det var inget fel på viljan och idéerna

Men nu är konferensen på gång, ärmarna uppkavlade. För er som kommer på konferensen och vill förbereda sig lite inför så vill jag rekommendera psaltartexten som vi ska läsa i inledningsgudstjänsten. Psalm 107:1-9. Goda ord att samlas med.

Ulla Marie