Stenhjärtan

12 juni 2009

 

Läser några ord ur GT-texten för söndag. ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött.” (Hesekiel 36:26)

Och nyss läste jag i morgontidningen om de två tonåringar i Stockholm som sitter anhållna för att ha dödat en jämnårig – tydligen efter en tids planering. Vad är det med oss människor som får oss att tappa empatin så att hjärtat förstelnar? Som gör det möjligt att döda i en Stockholmsförort? Eller var helst det nu sker. Det kommer säkert igång en massa spekulationer nu om diagnoser och uppväxt, droger.

I Kongo används våldtäkt som vapen och kvinnors och barns och förövares liv förstörs. Stenhjärtan.

Jag tror att du och jag också har ett ansvar i detta. De flest av oss som går in på Missionskyrkans hemsida och läser har ingen erfarenhet av att döda eller våldta. Men vi har ett ansvar med vårt språk. Hur talar vi om varandra? Om vi och dom? Vad får våra ord för konsekvenser om de dras till sin spets? Tungans och ordets makt är stor. Och jag tror att det är farligt när vi både i sekulära och fromma ordalag målar alltför enkla bilder i svart och vitt, vi och dom. Vi kan ge bränsle till handlingar som vi inte hade tänkt oss. Eller? Vad har du för erfarenheter av detta?

Igår var vi några som kom fram till att det är bättre att säga vad ”jag” tycker än att hänvisa till vad "andra" tycker. Bättre stå för sin egen åsikt alltså, än att gömma sig i något slags grupptänkande.

Ulla Marie

Taggar:


    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. ibland är det alldeles för lätt att svepas med istället för att stå upp för sina egna åsikter.

      12 juni 2009 10:47 av: Per

    2. Det är också lätt att i småprat "skvallra" om andra för att på något sätt visa samhörighet med gruppen och inte vara avvikande.

      12 juni 2009 10:52 av: Lena

    3. Gränsen mellan ont och gott går genom varje människas hjärta. (Aleksandr Solzjenitsyn)

      12 juni 2009 21:27 av: Laura

    4. De stora och självsäkra orden är väl ofta ett utryck för osäkerheten... Så lätt att "skvallra" om andras tillkortakommanden, för att slippa visa sin egen litenhet. För egen del, har jag blivit mer sparsam, och varsam med orden. När orden blir få, vägda på guldvåg, varsamt handplockade - det är då jag anar djupen, det som inte ord kan beskriva. Om Gud har fått ta plats i mitt liv, då har jag ett ansvar för det jag säger och gör (hm..det har väl alla..) att inte delta i kafferastens skvaller, att våga säga ifrån - när vi märker att en människa blir sårad och kränkt av skvallrets vassa pilar. När den kärlek som Kristus brännmärkt min själ med, får bli synlig och verklig i mitt liv, då kan människor ana Gud.

      13 juni 2009 13:50 av: Ia

    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Svenska Missionskyrkan

    Missionsgåvan till det gemensamma >