Missionskyrkans Vi vill växa-grupp rotar runt i en massa frågor för att se hur vi kan frigöra kraft att vara kyrka och växa som kyrka. Ett av deras tankespår är att fundera kring om man kan vara kyrka utan att vara kyrka.

Hur viktig är kyrkobyggnaden för församlingen? Att byggnaderna är, alt har varit, stora tillgångar är helt klart. Hans Andreasson gör en spännande utläggning i ett pm. Kontentan är att kyrkor och bönhus är viktiga hus, både av praktiska skäl men kanske än mer av symboliska. Det är också ett sätt att inte vara för privat. Ett rejält missionshus mitt i byn vittnar. Men när missionshusen börjar bli övervuxna och träd reser sig ur trappen – vad signalerar det? Eller när förortskyrkan börjar flagna och klottret tar över?

Hur gör man då när husen växer en över huvudet och tar all energi? Jag tror nog att vi måste våga släppa taget om hus ibland, när bygden och församlingen förändras. Då behöver vi hitta andra lösningar – utan att de blir för privata, t ex låna annan kyrkolokal, eller hyra något mindre. Det är ändå människor som är det viktigaste bärarna av evangeliet. 

Jag har också förstått att ibland är missionshuset i bygden viktig för folk som aldrig är där. Men det är ett tungt ok att bära för några få i en församling. Hur mycket kan folk, som aldrig sätter sin fot i kyrkan begära?

Å andra sidor kan det bli spännande platser för nya möten om vi släpper taget om att det ska vara på ett visst sätt. Ett dansens hus. En mötesplats för människor som blivit av med jobbet. En tillflykt för människor som kommit nya i vårt land. Nog finns det behov mötesplatser.

Göran Strömner m fl som gett oss detta pm om att vara kyrka utan kyrka, vill i alla fall ”öppna perspektivet till att se att en församlings identitet inte är beroende av kyrkobyggnader”.

Ulla Marie

Läs rapporten "Kan man vara kyrka utan kyrka?" »