Jag var på konferens i Linköping den gångna helgen. Det gav god eftersmak. Det var en konferens med fokus på Vi vill växa och temat Vad hjärtat är fullt av! För två år sedan hölls en liknande konferens. De som var med där berättade med glädje och värme om hur inspirerande och fördjupande det varit. En upplevelse!

Så jag åkte till Linköping med förväntan – men också med viss bävan. Sånt som blivit bra en gång brukar ju kunna ha en tendens att inte kännas lika bra när något liknande ska göras igen. Svårt att upprepa en succé. Flera hade den funderingen märkte jag. Det många sa, som var med första gången, var att det de mindes var de livsnära smågrupperna. Inte egentligen vad som gjordes i övrigt.

Det var det lilla sammanhanget som fanns kvar. Intressant! Det som alltså inte krävt så väldigt mycket förberedelser utan det som sker i mötet, det är ibland det mest angelägna.

Jo, det blev goda möten i den lilla gruppen den här gången också!

Ulla Marie