Urskiljning

Jag hade förmånen att göra ett församlingsbesök i helgen. Åkte till Knivsta och Gredelbykyrkan. Under några år för nu mer än 20år sedan var jag medlem i den församlingen. Många ansikten var kända där i Knivsta men där fanns också nya människor som nu var en tydlig del av gemenskapen. Skönt att det inte var sig helt likt. I min nuvarande församling har det hänt mig flera gånger att besökare – som kanske fanns med aktivt för 20-30 år sedan – beklagar sig över att de inte känner igen sig och att det är så många nya. Det har jag aldrig lyckats förstå. Det är väl ett mycket bra mått att inte känna igen sig efter en längre tid. Vi vill ju växa och med växt följer alltid förändring.

Efter gudstjänsten var jag i alla fall ombedd att berätta lite om vad som rör sig i vårt gemensamma arbete utifrån kansli, kommande kyrkokonferens och annat. När jag stolpade upp allt som jag ville dela så drabbades jag av en av helgens texter. Jag har i och för sig levt med den i rätt många år nu men då och då slår den särskilt till.

Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag.

Så skriver Paulus till de Kristina i Filippi (1:9-10). Är inte det en av de viktigaste bönerna in i den nya kyrkan? Urskillning – avgöra vad som är väsentligt – i allt det myckna vi vill och gör. Eller?

Ulla Marie