Idag har Internationella kvinnodagen firats i hundra år. På hundra år har mycket förändrats. I Sverige har vi viktiga milstolpar att påminna oss om när det gäller kvinnors möjligheter. Samtidigt har väldigt lite hänt. I skolans historieböcker ”glöms” kvinnor bort. Inte ens de kvinnor som haft en politisk position nämns.
 
Jämfört med situationen för kvinnor i många andra länder i världen har kvinnor i Sverige ofta ett gott liv. I samband med Internationella kvinnodagen har mödra- och barnadödligheten uppmärksammats. Det är förfärande siffror som möter. I Niger dör en av sex kvinnor i samband med graviditet och förlossning! I Afghanistan en av åtta! 3,5 miljoner spädbarn dör på grund av obefintlig vård för deras mammor eller för barnen själva. Många skulle räddas för småsummor i relation till vad det kostar att hålla militär rustad.

I Kongo används våldtäkt mot kvinnor som del av krigföring, liksom det gjorde i Rwanda och på Balkan. Detta är inte långt bort! I Kongo finns våra stora systerkyrkor. Till Sverige kom på 90-talet många flyktingar från Balkan. Vad har kvinnorna fått utstå?

Idag publicerades ett upp rop i DN:
”EU och Sverige måste agera mot övergreppen på kvinnor” »

I år infaller internationella kvinnodagen efter kyrkoårets söndag med rubriken Kampen mot ondskan. I evangelieberättelsen blir en kvinna botad från ständiga mensblödningar i 12 år. Det betyder att hon varit oren och utanför full mänsklig gemenskap i en stor del av sitt liv. Vad är det med Jesus som får henne att räcka ut sin hand och röra vid honom? Jag tror att hans möten med människor, det han sa och gjorde, förmedlade hopp. Och hoppet är det sista som överger oss, sägs det ibland.

Hon sträcker ut sin hand från skuggorna. Rör vid Jesus. I trängseln runt honom urskiljer han ändå att någon har rört vid honom på ett särskilt sätt. Han frågar efter denna någon och kvinnan träder fram. Hon blir en människa värd att vända sig mot. Så som varje kvinna är värd att vända sig mot och möta ansikte mot ansikte. Också den fattiga gravida kvinnan i Niger och den våldtagna kvinnan i Kongo.

Ulla Marie