Eftertankar

18 maj 2010

 

Så var kyrkokonferensen slut. Många intryck virvlar runt och bearbetas i min skalle just nu. Allt från möten med enskilda till stora möten med många. Ser fortfarande framför mig de många som radades upp framför oss i internationella gudstjänsten. Så många olika människor, företrädesvis unga, som varit iväg eller skall iväg till systerkyrkor på olika håll. Och bland dessa stod några från en systerkyrka som funnits i en församling hos oss i Sverige. Och Sara från min församling…

När det gäller Missionskyrkans stora fråga, den om samkönade äktenskap, så är jag djupt tacksam att varje församling själv bestämmer i frågan. Ingen måste något men den som önskar får. Jag är djupt tacksam, egentligen inte glad. Jag hade önskat en något tydligare majoritet men det goda med detta är att ingen kan triumfera. Vi måste klara det vi klarat förr – att leva sida vid sida med olika åsikter.

Att vi samtidigt beslutade att en grundläggande syn på äktenskapet är att det gäller för man och kvinna kan tyckas som en logisk kullerbytta. Jag tycker det är OK. Så har det varit länge, så är det oftast. Kanske hjälpte detta beslut några att stå för vår goda tradition om församlingens egen frihet.

Sen hoppas jag ändå att detta beslut visar att vi är på väg. Det var tydligen en rejäl debatt, både i media och på konferens, på 50-talet när Alsters missionsförsamling dristat sig till att anställa Signe Eriksson som församlingsföreståndare. 1955 var det klart att Missionsförbundet var beredda att utbilda och avskilja kvinnor till pastorer. Tack ni föregångare!

Det är inte heller en social katastrof att föda barn utom äktenskapet eller att behöva gå igenom en skilsmässa. Vi har inte talat för slaveri på länge. Några kan säkert mena att vi befinner oss på ett sluttande plan moraliskt. Men för mig berättar vårt beslut om frihet i Kristus och att Jesus fortfarande vandrar bland människor som behöver honom.

Ulla Marie

Taggar:


    Du ansvarar själv för det du skriver. Det får inte strida mot
    svensk lag eller god sed. Vi förhandsgranskar inga kommentarer.

    Kommentarer:

    1. Jaha, då var hetsen mot dem med fel åsikt och propagandan centraltifrån igång igen. Så mycket för respekt för dem med motsatt åsikt. Allt längre bort från Bibeln mot nya äventyr.

      18 maj 2010 13:42 av: Gustav

    2. Lysande formulerat, både ödmjukt och med respekt för oliktänkande. Så långt från både hets och propagande man kan tänka sig skulle jag vilja påstå.

      18 maj 2010 16:12 av: Anette Brandt

    3. Tack Ulla Marie, hur Gustav kan få dina ord till hets mot oliktänkande är för mig en gåta.

      18 maj 2010 17:12 av: Thomas

    4. Ulla Marie, Jag delar inte dina åsikter men att kalla det du skriver för "hets och propaganda" är ju inget annat än larvigt.

      18 maj 2010 17:34 av: Eva

    5. Ulla-Marie, du är klok och formulerar det många av oss känner. Och jag är trött på "hetsen" mot centralt anställda. Även mot dom som inte tycker som jag.

      18 maj 2010 18:30 av: Ammi Floberg, pastor i Johanneskyrkan Lindome (SMK, SB, MK)

    6. Naturligtvis är det propaganda när en person uttalar sig på detta sätt under Missionskyrkans symbol. Det visar ju starkt på var kyrkoledningens sympatier ligger och vad deras långsiktiga mål är. Dessutom att dra likhetstecken mellan kvinnor som pastorer och vigsel av samkönade utan något som helst bibliskt argument och underförstått hävda att de som inte tolkar Bibeln på samma sätt är lite ”efter i utvecklingen” är i alla högsta grad ”hets.”

      18 maj 2010 19:07 av: Eva

    7. Min avsikt är inte att hetsa. Jag tror att en nationellt anställd person kan uttrycka åsikt. Om beslutet blivit det motsatta hade jag naturligtvis respekterat det. Men att vara nationellt anställd utan att ha en åsikt i angelägna frågor tror jag inte fungerar. Det jag önskar är samtalston. Jag lyckas förstås inte alltid.

      18 maj 2010 21:51 av: Ulla Marie

    8. Tack, Ulla Marie. I en fråga där vi lever med så skilda åsikter och känner så starkt för våra åsikter kanske många känner att de inte helt fick igenom det de kämpade för. Men båda sidor fick igenom en del av det de kämpade för. Det är även jag glad för, förhoppningsvis gör det att vi kan fortsätta tillsammans allihop.

      18 maj 2010 21:53 av: Anna Lähnn

    9. Din ton i bloggen visar på respekt utifrån min horisont. Och det framkommer att vi än en gång behöver lära oss att leva sida vid sida oavsett vad vi har för åsikt. Det är sannerligen inte lätt och speciellt i denna fråga angående samkönade äktenskap eller inte, eftersom det rör upp så mycket känslor. Men jag tycker att det är bättre att vi lyfter upp hur vi tänker och tycker istället för att strypa samtalet. Hur ska vi annars kunna gå vidare?

      19 maj 2010 09:32 av: A-G O B

    10. Eva formulerar min syn på saken bra. Det är klart att ni som håller med Ulla-Marie inte tycker att hon gör fel. Ni tycker ju uppenbarligen, att man är mentalt efterbliven om man tror på en så gammal bok som Bibeln och att man är jämnställd med nazister, om mann inte tycker att äktenskap är för homosexuella. Då är det ju milt att skriva som Ulla-Marie gör. Uppenbart är, att Ulla-Marie och hennes kompisar bara ser det här som ett delmål och kommer att driva homofrågor vidare inom kyrkan, ända tills alla RFSL´s nuvarande och kommande krav kommer att ha drivits igenom. Den här frågan kommer, precis som på 90-talet, att totalt förlama allt annat i kyrkan och ta död på engagemang och delaktighetskänsla hos väldigt många. I vilken kyrka har den här utvecklingen givit någon god frukt? Dessutom, om kanske hälften av kyrkans medlemmar säger nej till homoäktenskap, varför finns det ingen centralt anställd som står upp för den linjen? Är det bara kompisar till dem som redan jobbar centralt, som får tjänster där när det blir aktuellt?

      19 maj 2010 10:00 av: Gustav

    11. Tack Ulla Marie för din fina blogg ovan! Du beskriver tankar och känslor som också jag haft efter konferensen. Bl.a. har jag funderat på den "logiska kullerbyttan" men det löser sig säkert på något sätt. För övrigt noterar jag att sign. Gustav anslår tonen för hur det goda samtalet ska föras och andra hakar på. Jag får känslan av att han personligen kommer att se till att det blir som han skriver i sitt andra inlägg: "Den här frågan kommer, precis som på 90-talet, att totalt förlama allt annat i kyrkan och ta död på engagemang och delaktighetskänsla hos väldigt många." Det är du Gustav som står för hetsen i sammanhanget om man ska använda ett sådant ord. Eva (inlägg nr 6)vill jag fråga med anledning av det du skriver: "...underförstått hävda att de som inte tolkar Bibeln på samma sätt är lite 'efter i utvecklingen'" Var har du fått en sådan tanke från? Det kan man i varje fall inte läsa in i Ulla Maries blogg. Även om du kanske inte menade det så blir det faktiskt du som för in grundlösa beskyllningar och insinuationer i debatten. Än en gång: Tack Ulla Marie och välkommen till Örbyhuskonferensen om några veckor!

      19 maj 2010 12:04 av: Göran Ängsved

    12. Empatinivån hos Göran m.fl. är inte direkt på topp. Ser du inte insinuationerna i Ulla-Maries inlägg? Den som har fel åsikt är att jämnställa med slaverianhängare och förföljare av utomäktenskapliga barn etc. Hur kul är det att höra? Vem som dödar Missionskyrkan kan man ju naturligtvis diskutera. Din och andra medhållares åsikt verkar ju vara, att vi som tycker annorlunda ska hålla helt tyst och aldrig öppet säga vad vi tycker, medan ni ska fortsätta med att kritisera och förlöjliga dem som har annan åsikt. Vad är det för inställning till fortsatt tillvaro tillsammans?

      19 maj 2010 12:49 av: Gustav

    13. Gustav skriver: "Din och andra medhållares åsikt verkar ju vara, att vi som tycker annorlunda ska hålla helt tyst och aldrig öppet säga vad vi tycker, medan ni ska fortsätta med att kritisera och förlöjliga dem som har annan åsikt." Min mening var inte att förlöjliga dig eller någon annan jag efterlyser bara en annan ton i samtalet. Förlåt om jag tog i för mycket och själv bidrog till den råa tonen! Själv tycker jag att alla naturligtvis kan säga sin mening men risken är att vi inte har så mycket nytt att komma med, varken du eller jag.

      19 maj 2010 13:48 av: Göran Ängsved

    14. Göran, du hör väl inte till de allra råaste i tonen, men jag vet inte vad som är tillräckligt "vårdat" att säga, för att inte tolernaspoliserna ska komma och säga "Hu så hemskt!", när det gäller att vara mot homoäktenskap. Däremot applåderar man varandra, när man på olika sätt desavouerar meningsmotståndare. En stor anledning på att jag reagerar på Ulla-Maries inlägg från början har att göra med en sak som du säger. Just nu tror jag inte att vi har så mycket mer att tillföra i sakdiskussionen från något håll. Att då gå ut som Ulla-Marie och återigen börja upprepa sina, och ledningskompisarnas, väl kända argument och fördömanden av den andra åsikten, är att åter riva upp sår och fortsätta hålla den här "diskussionen" levande i Missionskyrkan. Det undergräver alla försök till framtida samexistens.

      19 maj 2010 15:03 av: Gustav

    15. toleranspoliserna ska det vara

      19 maj 2010 15:04 av: Gustav

    16. Jag håller med om att tonen kan bli onödigt rå i detta samtal. Ulla Marie kommer inte med något nytt egentligen men jag vänder mig ändå starkt emot det sätt hon framför sina åsikter. Naturligtvis har vi alla rätt till en åsikt –synd vore det annars. Men även om det hon skriver är hennes åsikt så är inte missionskyrkans hemsida hennes. Sin åsikt är hon fri att yttra pa sina egna villkor, på hennes personliga blogg. Men den kyrka som jag känner och tjänar är inte enig om hennes ståndpunkt och även om tonen är mild så är hennes yttranden djupt störande. Om man kommer med stora svepande påståenden och underförstått hävda att frågan vi dryftar står i odiskuterad linje med med slaveri och kvinnors jämnställdhet sa får man också vänta sig att dom som inte ser dessa som paraleller också opponerar sig. Varje stor fråga som engagerar sin samtid måste behandlas på sina egna villkor , grundad i Bibeln, och inte ses som ”ett steg på vägen.” Kvinnors jämnställdhet med män får heller inte ses som ”ett steg pa vägen” och var heller inte en rättighet, det ar en biblisk grundsyn. Gud är inte rättvis, har aldrig varit och kommer aldrig bli –det är det som kallas nåd. Inför honom har vi endast ”rätten” att kallas Guds barn. Och DEN rätten är jag beredd att kämpa för för alla, oavsett läggning eller synpunkt!

      19 maj 2010 16:13 av: Eva (Samma som #6)

    17. Gustav, en skriven text blir aldrig samma sak som ett samtal öga mot öga. En skriven text kan man välja hur man tolkar på ett helt annat sätt jämfört med ett samtal. Läs inte in mer i det någon skriver än just det som står; för din egen skull. Vi måste utgå från att det vi skriver och säger till varandra är menat på bästa tänkbara sätt. T ex så skulle du kunna tolka det här som att jag tar parti för någon, men så är det inte. Vi måste tro det bästa om varandra helt enkelt. Då kan vi föra en diskussion om sådana här frågor på ett vettigt sätt.

      19 maj 2010 19:39 av: Marcus

    18. Tack Marcus! Väldigt bra skrivet! Jag tror också att det finns så mycket mer att förenas omkring än som skiljer oss. Och vi behöver inse att det går att arbeta tillsammans även om vi inte tycker lika. Jag önskar inför framtiden att vi skulle bli utmanade av varandra och Gud och se vad som är vettigt att engagera sig i där vi bor. Tänk vad mycket bra Jim Wallis sa som vi kan ta till oss! Diakoni är livsviktigt!

      19 maj 2010 19:59 av: A-G O B

    19. Den heliga Anden och vi har beslutat….? Alla vill vi leva i trohet mot Gud ledda av hans Ord. Men redan de bibliska texterna visar att det inte alltid är så enkelt. Jfr. 5 Mos 23:1 - Jes 56: 4 - Apg 8: 26 eller 5 Mos 23: 3 - Rut - David - Jesus eller Apg 15:19 - 1 Kor 8: 1ff för att bara ta några exempel. Djupast sett blir det en fråga om hur vi ser på den heliga Anden. Talar Anden till oss fortfarande och vill leda oss in i en djupare förståelse av vem Gud är? En fråga om pingsten alltså. För över 100 år sedan spittrades vi i frågan om försoning, för ca 60 år sedan splittrades vi i frågan om allas lika värde och rätt att representera kyrkan, nu gäller frågan om vad som får kallas kärlek. Kommer vi om 100 år säga att den heliga Anden och vi har beslutat…?

      20 maj 2010 09:19 av: Lars

    20. Jag vill TACKA för en välskriven krönika! Men, kan någon svara på hur människor, som kallar sig kristna, i retoriken förvandlas till "ilskna vargar" när det handlar om homosexuellas lika rättigheter?

      20 maj 2010 09:30 av: Liv

    21. Egentligen hade jag inte tänkt skriva mer, men eftersom Liv i pricip ställer en fråga till mig, så gör jag det ändå. Jag kan lova dig, att det inte specifikt är frågan om homosexualitet som gör att jag blir lite mer engagerad i en diskussion. kanske har jag svårt för den totalt konflikträdda svenska mentaliteten. Ett skarpt åsiktsutbyte är ärligare än fegt jamsande. Man borde klara det utan att bli ovänner. Att bara umgås med folk av samma åsikt är inte så utvecklande. Emellanåt dyker det upp frågor som känns viktiga, som exempelvis äktenskap och sex. Om jag upplever, att debatten styrs av härskarteknik, insinuationer i stället för argument och okritiskt accepterande av allmänt spridda myter och halvsanningar, då blir jag rätt upprörd. Kanske speciellt om jag är med i en organisation, där ledningen talar varmt om öppenhet och fri debatt, samtidigt som man styr åsikterna åt ett visst håll och har en tidning med ännu hårdare styrning och likriktning av åsikterna. I Sverige är det tyvärr det hemskaste man kan göra, att ha en avvikande åsikt än den för tillfället rådande, men det köper inte jag, varken i den här frågan eller andra.

      20 maj 2010 11:04 av: Gustav

    22. Eva skriver: "Inför honom har vi endast ”rätten” att kallas Guds barn. Och DEN rätten är jag beredd att kämpa för för alla, oavsett läggning eller synpunkt!" Det var bra skrivet. Till Gustav: Jo, du har rätt i att lite får man väl tåla och ibland kan det vara nödvändigt att ta i lite extra när man vill ventilera en fråga. Jag tror att jag tål en hel del, och jag vet inte hur Ulla Marie tar det, men om en formulering som den du hade i ditt första inlägg skulle tillskrivas mig skulle jag bli mycket ledsen eftersom jag alltid vill förkunna det som är Bibelns budskap. Jag tänker på din sista mening: "Allt längre bort från Bibeln mot nya äventyr." Det vore allvarligt om våra missionsledare leder rörelsen bort från Guds Ord men den åsikten är det nog inte många som vill driva, kanske inte du heller. Det var säkert skrivet i stundens hetta. Med detta tackar jag för mig med anledning av den här bloggen och kommentarfloden. Samtidigt konstaterar jag att mycket av kommentarerna kom att handla om "samtalston, hets, insinuationer och underförstådda meningar" i stället för att fortsätta i den anda Ulla Marie började med: tankar och känslor efter en givande och stimulerande kyrkokonferens samt påminnelsen om andra kontroversiella frågor i vårt samfunds historia.

      20 maj 2010 12:04 av: Göran Ängsved

    23. Förlåt en inte helt SMK-uppdaterad. När var slaveriet en kontroversiell fråga i SMK?

      20 maj 2010 12:45 av: Frågvis

    24. Till Frågvis: Det har så vitt jag vet inte varit en kontroversiell fråga i Svenska Missionsförbundet så det är ett riktigt påpekande om du menar att jag skriver lite för generellt ovan. Konstigt namn du har förresten.

      20 maj 2010 13:55 av: Göran Ängsved

    25. Min dröm om församlingen; Ps&S 344: ”Ja, jag vill komma, vara hos dig, utan ett förbehåll säga: Ja till min broder, Ja till mig själv, Ja till den värld som du älskar.” --------- Här mitt ibland oss himmelens port/öppnats, skall aldrig mer stängas./Ingen är utstött, skynda dig, kom! Sådan du är, är du älskad.”

      20 maj 2010 15:57 av: Anders Axelsson

    26. Kärlek

      23 maj 2010 00:46 av: Sara

    27. Ja du Anders, "det finns så många som vill tala om / att du bör vara si och så. / Gud Fader själv han accepterar dej ändå, / det kan du lita på." Och så var det då dags för Svenska kyrkan och Sensus att ordna Prideseminarier om polyamori. Se här Åke Bonniers dilemma: http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/trohet_mot_fler_an_en_-_okej_i_kyrkan-_0_14352.news.aspx Han kan inte längre med någon tyngd hänvisa till Matteus 19 eller Svenska kyrkans bekännelse, som ju överspelades så grovt i höstas. En ny princip om vuxen frivillighet - och om att politiska partier får rösta även om lärofrågor - gör att polygami (som nog väldigt få brinner för) inte kan uteslutas utan tvärtom inte på något vis hindras av några grunddokument ifall det skulle falla majoriteten in ("kyrkan som gör vad som faller den in"). Även Missionskyrkan har väl nu drivit tesen om församlingarnas frihet så långt att det blir svårt att på principiella grunder neka någon pastor eller församling att åtminstone förebedja och välsigna en polyamorös treenighet. "Att mena väl och rätt förmåner äro tvegge. / En enda är ej nog. Säll den som har dem bägge." (Anders Carl Rutström, 1721-1772, landsförvisad 1767-1770).

      05 augusti 2010 01:57 av: Andreas Holmberg

    28. F.ö. håller jag inte alls med Gustav om att Ulla Marie hetsar. Propagerar gör hon ju dock förstås, men det må väl vara tillåtet? Det jag - ärligt talat - har svårt att förlåta de tongivande i toppen var att man lyckades inbilla folk att samfundets själva konstitution krävde att församlingarna själva skulle få besluta om det här. Men det är väl ingen som vid närmare eftertanke menar att en församling får hitta på Vad Som Helst? Alltså skulle man självklart ha behövt bevisa att äktenskap och samlag (nb! nu pratar vi inte om kärlek i största allmänhet som ju t.o.m. påven kan välsigna) mellan en karl och en karl inte är så besynnerligt som t.ex. nattvard med mjölk och morot eller äktenskap mellan tre personer. Och jag tycker faktiskt inte att den uppgiften togs på fullt allvar; tvärtom verkade som sagt behovet av mycket goda motiveringar förnekas på förhand (en församling måste ju ändå själv få bestämma, typ. Om hur man ska se på kärleksfulla polyrelationer då också, antar jag).

      05 augusti 2010 02:07 av: Andreas Holmberg

    Skriv en kommentar    
    Användarverifikation Bild för användarverifikation  

    Svenska Missionskyrkan

    Missionsgåvan till det gemensamma >