Många möten blir det i mitt jobb. Både de där öga mot öga men också i form av sammanträden. Just nu förbereder jag ett möte om Vinterkonferensen som går av stapeln i januari. Solen strålar utanför mitt fönster och det blir en varm och härlig sommardag. Studentkorteger passerar också där ute. De är svåra att missa då musiken dånar och glädjen står högt i tak. Festligheterna avlöser varandra.

Igår torsdag var en sån där festlig dag. Började med tårta till sonen som fyllde 20. Ur föräldraperspektiv känns det både nära och avlägset det där ögonblicket när en ny människa kom till vår familj.

Runt lunchtid traskade Olle Alkholm och jag upp till slottet för uppvakta kronprinsessan Viktoria och herr Daniel Westling med en lysningspresent. Det kändes gott att vi gav en gåva till Diakonia. Fler prylar tror jag inte de behöver men något som kan innebära förändring för fattiga människor känns bra. Självklart sade sig de två uppskatta gåvan. Jag tror de menade det också.

Drottning Silvia var närvarande och det var gott att samtala något om bönens betydelse. Vid Sveriges Kristna Råds årssamling i Södertälje förra veckan hade drottningen skickat en önskan om förbön över Viktorias och Daniels äktenskap. Det blev en anda av omsorg över vårt möte.

Så landade den här dagen i härlig fest kring studenten Daniel, en ung människa som jag följt hela hans liv. Fullt med folk och god gemenskap bland syrener och grönska. Maten smakade förstås härligt när studenten ifråga utbildats till kock.

Viktigt det där att få fira olika avstamp i livet. God tradition i Jesu efterföljd.