Sommarvägar

Det är något särskilt med vägar om sommaren. Jag har upptäckt att mina favoritvägar oftast är rätt lantliga. Det har väl med min prägel från uppväxten i skogen att göra. Den lilla skogsvägen till blåbärsstenen är fortfarande ett härligt sommarminne. Och vägen till sommargården där jag tillbringat mer än ett år av konfaläger, församlingshelger, idrottskvällar mm har ett ställe där en särskilt avslappnad känsla infinner sig i kroppen. Vägen vid det privata sommarstället är inte illa heller, varken utsikten, de skräniga måsungarna och spaningen efter smultron och kantareller längs med.

Att filosofera om livet som en väg är inte kristna ensamma om. Men de första kristna sa om sig själva: ”Vi som är på den vägen!” Paulus, som först förföljde dessa kristna, mötte Jesus på en väg. En upplevelse som sen präglade hela hans liv.

Välkända vägar. Nya vägar. Vad som väntar sen kan vi inte veta, inte ens på den mest kända vägen. Något nytt kan dyka upp som förändrar min livssyn. Därför är det spännande att leva.

Så nu ger jag mig ut på sommarvägarna och tar lite ledigt. Och lever min väg.

En glad sommar tillönskas du!

Ulla Marie