Fest och högtid när
Missionen till Kongo fyllde 125
2007-01-20

Det uppskjutna 125-årsjubileet i Kongo Kinshasa har äntligen kunnat genomföras, nästan ett halvår försenat. I slutet av juli 2006 hade man planerat för festen i Matadi, men på grund av presidentvalet, det första på över 40 år, sköts jubileet upp två gånger.
I stor glädje samlades nu tusentals kongoleser och representanter för systerkyrkor från fyra kontinenter. Och jubileet kunde genomföras planenligt den 12-14 januari i Matadi, vid Kongoflodens mynning i västra Kongo.

Missionen i Kongo, som alltså inleddes för 125 år sedan, blev det största av de missionsuppdrag Missionskyrkan gick in i. Men ännu tidigare hade Missionskyrkan sänt missionärer till områden nära Sverige, framförallt till Ryssland. Men arbetet i Kongo, som innebar stora personliga och ekonomiska uppoffringar, blev ett signum för det nybildade Missionsförbundet. Man kan säga att vi tidigt satte likhetstecken mellan begreppet mission och Kongo. Så var det i slutet av 1800-talet och så är det fortfarande för många inom Missionskyrkan.

Jubileet i Matadi var ett gemensamt jubileum för Svenska Missionskyrkan och  CEC (Commaunité Evangélique du Congo). Tillsammans firade vi 125 års missionsarbete, det arbete som blev upphovet till systerkyrkan CEC, Evangeliska samfundet i Kongo.

Från Sverige deltog 14 personer i festen: Förutom den officiella delegationen med missionsföreståndare Göran Zettergren i spetsen, deltog missionsarbetare från de båda Kongorepublikerna och också en SMU-volontär.  Dessutom deltog en grupp från Rimforsa missionsförsamling, som passade på att besöka sin vänförsamling i Mukimbungu i samband med jubileet.

Missionskyrkans delegation togs emot av missionsföreståndare Muanda Mikiama tisdag kväll i jubileumsveckan. På onsdagen besöktes Mukimbungu, Missionskyrkans första missionsstation, där 12 missionärsgravar finns vid den gamla kyrkan. Missionärernas gärning uppmärksammandes genom förbön och kransnedläggning.

På liknande sätt uppmärksammandes de nationella ledarna i den kyrka som blev resultatet av den svenska missionen. Kransnedläggning skedde i Luozi, där kyrkan har sitt huvudkontor. På båda platserna hölls gudstjänster i stor glädje.

På resan till Matadi besöktes även Kimpese och det stora allianssjukhuset IME. Här mötte den svensk-kongolesiska delegationen ytterligare deltagare i jubileet, bl a missionsföreståndare Patrice Nsouami och en delegation från Kongo Brazzaville, liksom Steven David och Philip Nadvi från Indien. Evangelical Covenant Church i USA deltog via sin Afrikasekreterare Pete Ekstrand och pastor Mossai Sanguma, ledaren för den kyrka i Kongo som blev resultatet av den amerikanska missionen i Equateur-provinsen. Även Baptistsamfundets ledare i Kongo, pastor Paul Mabuna, deltog och markerade närheten mellan de båda kyrkorna i Sverige och i Kongo. Ytterligare ett antal ledare för olika kyrkor deltog, men dessa är de som står oss närmast i arbetet.

Fredagen inleddes firandet på en öppen plats utanför Baobab-kyrkan i Matadi med hälsning och presentation av utländska gäster. Ett antal körer sjöng men efter tre timmar började regnet. Då gjordes en paus så att alla kunde gå in i kyrkan och fortsätta festen med teater och sång.

På lördag förmiddag hölls en nattvardsgudstjänst. Efter det invigdes ”Kurscentret pastor Nzimba” i de lokaler där den gamla missionsstationen i Matadi finns. En plakett som markerade de 125 årens samarbete avtäcktes. Också här lades en krans på den gravplats vid Kongofloden där många svenska och engelska missionärer ligger begravda.

På lördagskvällen hölls en kulturell afton, då man bl a framförde ett drama om de första svenska missionärernas ankomst till Kongo.

Så var det då söndagen då den rekordlånga högtidsgudstjänsten hölls: 7,5 timmar, något som till och med kongoleserna noterade med viss förtjusning. Det var inte missionsföreståndare Göran Zettergren som predikade för länge, det förekom många tal och många körer deltog. Dessutom genomfördes en tävlingskollekt. Man tävlade inte på tid, utan här gällde det hur mycket olika grupper var villiga att offra för det nya kurscentret i Matadi, som invigts under lördagen. Kollekten, som genomfördes som offergång, tog närmare 1,5 timmar i anspråk!

Hälsningar och gåvor lämnades från systerkyrkorna och den svenska gruppen sjöng en sång.

Från Missionskyrkans sida överlämnades som gåva boken ”Mission blir kyrka”, skriven av Arvid Stenström på 1970-talet. Boken, som nu översatts till franska och publicerats på Kimpese bokförlag, är ett viktigt historiskt dokument om framväxandet av de båda Kongo-kyrkorna, ett resultat av den svenska missionen.

En jeep överlämnades också som en gåva till CEC för att möjliggöra det fortsatta evangelisationsuppdraget på olika platser i Kongo. Dessutom kommer det att hållas ett seminarium längre fram då viktiga frågor om samarbetet mellan kyrkorna kommer att diskuteras: evangelisation och kyrkans roll i samhället, om kyrkans ekonomi och administration m m.

Kongo och kyrkorna står inför stora utmaningar. 125-årsjubileet av den svenska missionen sammanföll med de nyss hållna valen och den begynnande demokratin i landet. Det är två viktiga händelser utifrån ett svenskt perspektiv som bör uppmärksammas. Den långa svenska närvaron är inte bara historia, utan förpliktar till ett starkt svenskt engagemang också framöver, vilket mycket riktigt påpekades av den svenske ambassadören i hans tal på söndagen. Det officiella Sveriges engagemang har ökat successivt under de senaste tio åren och det bygger på ett starkt folkligt stöd, inte minst från kyrkorna.

Förra årets presidentval skapar förhoppningar i Kongo, både på den nyvalde presidenten Kabila och världssamfundet, som via FN aktivt stött den demokratiska processen. Som ambassadör Magnus Wernstedt uttryckte det:
- Det är en historisk händelse att valen kunde genomföras och bottenplattan för en demokratisk kultur är nu lagd. Det är nu ett gyllene läge att bygga upp landet.

Han uppmanar också oss som kyrka att fortsätta att stödja, hålla kontakt och vara i dialog med kyrkan och vännerna i Kongo. Men vi måste vara lyhörda för kongoleserna själva. Det är de som ska genomföra förändringarna med vårt stöd.

Det är i den andan vi återvänder från Kongo den här gången. De 125 åren av mission har haft och har stor betydelse för landet och människorna i västra Kongo. Precis som de har haft och har betydelse för och präglar Svenska Missionskyrkan. Nu får vi gå vidare i den nya situation som råder. Vi gör det i tro att det finns Hopp för Kongo!

Och kongolesernas glädje och tacksamhet till Gud ger oss i Svenska Missionskyrkan hopp om fortsatt gott samarbete och utbyte, både i Sverige och i Kongo!

Bertil Svensson
missionssekreterare