Fem av oss bestämde sig för att åka till Solapur under fältstudieveckan. Det var Karin Zandén, Hanna Ydreborg, Lisa Alkholm, Malin Löwendahl och Erik Börjesson. Solapur är en liten indisk stad med ca 1,2 miljoner invånare och som ligger ca fem timmars tågresa från Pune. Namnet Solapur betyder 16 byar.

Vi var inkvarterade på Winona Bungalow som bl.a. är HCC:s distriktskontor. Här har även Maj Franzén bott när hon jobbade i Indien. Som handledare hade vi Philip Nadvi, delägare i Solapur Water Service och Emanuel Mehtre, pastor för HCC i Solapur.

Under den här veckan har vi tagit del av många av de projekt som HCC har i och runt omkring Solapur. Bl.a. besökte vi vattenprojekt, sjukhuset i Nannaj, skolor, slumprojekt, bibelkvinna, brunnsborrning och kvinnogruppen i kyrkan.

En av dagarna var vi med Mr Suryawanshi, som jobbade i vattenprojektet. Vi åkte med honom till en skola där HCC hade satt upp en pump. Denna pump var ett bra exempel på en pump som fungerar och är välskött. Eleverna fick själva vara med och sköta pumpen genom att t ex plantera träd bredvid, där dräneringsvattnet rinner ut, och att hålla rent runt pumpen.

Mr Suryawanshi tog oss också till ett stort fält där man hade samlat ca 3000 boskapsdjur. I detta område råder en stor torka p g a av uteblivet regn under regnperioden. För att bönderna ska kunna ge vatten till sina djur så tar de djuren till detta ställe dit regeringen kör ut tankar med vatten. Detta projekt ska pågå i 3 månader.

Vi fick också se olika dammar som HCC hade varit med och byggt upp. Dessa dammar var nu helt uttorkade. Människorna i de här byarna fick utkört vatten i tankar. Detta resulterar i att de inte kan odla någonting och då får de ingen inkomst heller så att de kan försörja sin familj. Därför utför bybefolkningen reparation av vägen som de får ersättning av staten för. Man inser verkligen vilken betydelse vattnet har. I Sverige behöver i inte tänka på det på samma sätt. De här människorna måste verkligen kämpa för att få vatten, som är så självklart för oss i Sverige. Man lär sig verkligen att uppskatta det man har.

Vi träffade en man i en av byarna som hade varit med och byggt upp dammen i den här byn. Han sa att han tyckte att vi hade en bra attityd till allt detta. Att det var många västerlänningar som kom som turister och bara levde livet och sen åkte hem. Men att vi kom hit för att vi verkligen var intresserade av hur indierna har det. Det kändes så skönt när han sa det för att det är så man vill att människor ska se oss även om det inte alltid känns så.

Vi har fått träffa många fantastiska människor den här veckan Folk som har guidat oss på projekten, våra handledare, hushållerskan, chaufförerna, pastorn, andra församlingsmedlemmar och vanliga indier. De har alla visat en otrolig gästvänlighet mot oss och vi har verkligen blivit väl omhändertagna.

Vi är alla överens om att det var en spännande och lärorik vecka, men att vi gärna hade haft mer tid på oss och kunna fördjupa oss mer i projekten.

Under tiden i Solapur var det både val och festival. Den dagen det var val fick vi hålla oss inne, för de var lite oroliga för vår säkerhet p g a de upplopp som kunde uppstå. Festivalen började på fredagen och skulle hålla på i 9 dagar. Så det var mycket uppståndelse i staden under de här dagarna.

På det hela taget är vi väldigt nöjda med vår vecka i Solapur. Vi är väldigt tacksamma för att vi fick möjlighet att komma till Solapur. Därför vill vi tacka alla som gjort det möjligt.

Hanna, Karin, Malin, Lisa och Erik