Den minskande minoriteten
resebrev från Anna Ljung 2007-03-08

- Be för oss! säger vår syrisk ortodoxa taxichaufför när han lämnar av mig vid kyrkan.
- Be för oss! säger även den katolska gamla mamman som inte sett sin son på tre år då jag besöker henne. Och jag ber för dem.

De är omtalade, över världen tror man att de är många. De blir bara färre och färre. De kämpar tappert i motvind. De är en minoritet bland ett redan förtryckt folk. De är kristna och lever i staden där Jesus föddes.

Ibrahim, den syrisk ortodoxa mannen, och hans unga fru har fem barn. Familjen bor i en lägenhet i Betlehem. På barnkammarens golv ligger madrasser tätt bredvid varandra, där sover de fyra äldsta. Ibrahim arbetar nästan dag och natt för att försörja familjen. Mina internationella kollegor och jag är en av hans viktigaste kunder.

Jamila, den katolska gamla mamman, bor med sin sonhustru Georgette och de fem barnbarnen. Bredvid bor barnens kusiner. Hela tiden springer barn in och ut i det lilla gästvänliga huset på en sluttning i Betlehem. Barnen känner sig hemma och trivs ihop. Georgettas man Rihaz har suttit i fängelse flera gånger, som längst tre och ett halvt år. Anledningen var medlemskap i PLO (Palestinian Liberation Organization). När Georgetta studerade var hon också aktiv i PLO vilket innebar att av politiska skäl tvingades även hon sitta i fängelse under nio månader. På grund av det får hon inte tillstånd att resa in i Israel, inte ens till Jerusalem som ligger en mil från Betlehem.

Sedan en tid är Rihaz flykting i Danmark. Där försöker han försörja sig som konstnär. Han är en begåvad ikonmålare vilket jag får bevis på när jag besöker dem en eftermiddag. Häromdagen fick Georgetta och de fem barnen danska visum. Av många olika skäl har familjen bestämt sig för att lämna Betlehem och hoppas på ett liv i frihet i ett främmande land. Arbetslösheten, svårigheter som kristen minoritet och ockupationen som helhet är ledande faktorer till beslutet att lämna Betlehem. Om en vecka går flyget från Jordanien till Danmark där dom ska försöka skapa ett nytt liv, långt bort från den väl kända sluttningen. Georgetta är medveten om att livet som flykting inte blir lätt, men ser ingen annan utväg. Familjen vill hitta en plats på jorden där det finns arbete, fred, frihet och därmed framtidsutsikter.

Den 16-åriga dottern, som är äldst, är den enda i familjen som inte är så positiv till att lämna Betlehem. Hon är övertygad om att hon vill återvända. Samtidigt säger hon: “Jag föddes under ockupationen. Kanske kommer jag att dö under den också.”.

Både kristna och muslimer lämnar Betlehem. Generellt lever stadens kristna och muslimer i fred med varandra, vittnar många om. Det är även den slutsats jag drar efter tre månader i staden och byarna runtomkring. Ändå hör jag kristna berätta att det är svårt att vara i minoritet och dessutom en minoritet som krymper och utan tecken på ökning. ”Det är ju inte vi kristna som skapar problem med judarna, vi är ju kusiner med dom,” säger en kristen äldre kvinna när jag besöker hennes dotters affär på en gata i Betlehems gamla stad. Granne med henne bor en muslimsk kvinna som bott ett år i USA, men berättar för mig att hon valde att återvända till Betlehem trots ockupationen. Här hör hon hemma, här finns hennes familj.

The Arabic Educational Institute, AIE i Betlehem är en katolsk organisation som arbetar med att utbilda palestinier inom fred- och rättvisefrågor över religionsgränser. På kreativa användbara sätt lyckas man enastående, främst med att sammanföra kristna och muslimer. Därmed spelar AIE en viktig roll för mötet mellan religioner, något många organisationer arbetar med. Mina kollegor och jag har haft förmånen att samarbeta med AIE så gott som varje vecka. Flera gånger har jag hört direktorn Fuad Giacaman understryka hur viktig det är att palestinierna, både kristna och muslimer, kämpar för att kunna stanna kvar i Betlehem och på övriga Västbanken.

Det är en kamp som förs i motvind eftersom livet under ockupationen bara blir svårare och svårare i mina ögon. Murens framfart är tydlig, på nya sträckor byggs muren vidare. Arbetslösheten ökar medan rörelsefriheten minskar. De som lyckas hitta framtidstro här är hjältar och hjältinnor. Jag lyssnar gärna till dem. Jag beundrar dem. Jag söker vägar för att kunna stötta dem, även efter min tid i deras stad. Och jag fortsätter att be för dem.

Anna Ljung


Anna arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska Följeslagarprogram i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttryckts här ovan är helt och hållet personliga.