Palestinska familjer blir hemlösa
resebrev från Anna Ljung 2007-01-08

Henne ansikte vittnar om att hon varit med om mycket. En vit slöja ramar in hennes ansikte och döljer hennes svarta hår. Hennes blickar vandrar neråt mer än uppåt. Den lilla kroppen fryser och hon söker värme för sina kalla händer.

Vi sitter i ett litet tält i byn Al Walaja sydväst om Betlehem. Den gråa tältduken klarar inte av att hålla regnet ute. På marken mellan de två uppsatta sängarna, täckta med madrasser och filtar, ligger preseningar för att om möjligt minska kylan. På marken står enkla tillbehör för att värma lite mat. Här inne tillbringar den palestinska familjen Seham sina dagar.

Lite längre bort ligger det som finns kvar av det som en gång var deras hem, byggt på mark familjen fått av fruns pappa. Allt de ägde fanns i huset. Numera är det bara en stor hög krossade stenar och förstörda järnarmeringar. Det går inte att se att det för bara några veckor sedan var hemmet för en trebarnsfamilj. Ett välfungerande hem utrustat med elektricitet, vatten, kök, vardagsrum och sovrum har jämnats med marken.

Familjen Seham berättar för oss att den 12 december rullade en grävmaskin in, följd av fyra militärjeepar med tjugo israeliska soldater. Familjen fick veta att nu skulle huset bort. På bara en halvtimme demolerade grävmaskinen familjen Sehams hem. På bara en halvtimme förstördes ett hem som tagit tusentals timmar att bygga upp. På bara en halvtimme blev en trebarnsfamilj hemlös på den mark de en gång fått. Det går snabbt att förstöra en familjs liv.

Det var inte första gången ett palestinskt hem demolerades av ockupationsmakten. ”I Al Walaja med sina 2500 invånare har sju hem demolerats under 2006. Sedan 1985 är det sammanlagt 28 hem”, berättar Ata Araj från Popular Resistance Committee against House Demolitions in Al Walaja.

”För en fru och mamma är det värst. Hemmet är mittpunkten för hennes identitet”, säger Angela Godefrey från Israel Coalition against Home Demolitions (ICAHD). Denna judinna som kämpar mot den israeliska förstörelsen av palestinska hem berättar vidare att för pappan kan det innebära att barnen tappar respekten för honom när de upplever att han inte kan skydda dem mot inkräktarna. Många av barnen får svårt att hitta ny trygghet. Efter den stora förlutsen tvingas hela familjen söka nytt tak över huvudet vilket innebär enorma omställningar.

Varför förstör den israeliska staten hus i byar såsom Al Walaja, hus som tillhör palestinska familjer? Svaret är att man vill åt marken. Där planerar man att bygga vidare på muren, vägar och bosättningar för israeliska medborgare. Israel hävdar att palestinierna inte har rätt till marken. Strategiskt arbetar man på att tränga undan den palestinska befolkningen från deras marker. Ett steg i strategin verkar vara demoleringen av hem, utan någon som helst erbjudande av alternativ bostad berättar många palestiner för oss varav familjen Seham och Ata Araj är några.

När vi lämnar familjen Seham och deras demolerade hem passerar vi bosättningen Har Gilo där nya stora hus byggs. Palestinska hus demoleras och nya israeliska hus byggs, bara ett par kilometer från varandra. Sedan 1967 har fler än 12 000 palestinska hem demolerats medan över 400 000 israeler flyttat in i bosättningar på ockuperad palestinsk mark uppger ICAHD. Den tydliga kontrasten får oss att tystna och söka svar på våra många frågor.

Hur bygger man upp ett nytt liv när allt man hade var hemmet? Hur ger man trygghet till barn utan ett hem att somna i? Hur får man som mamma och fru tillbaka sin identitet utan ett hem i vilket man tar hand om sina barn? Hur ska man som pappa och make kunna skydda sina familj från grävskopor, militärjeepar och soldater? Hur mycket klarar egentligen en människa? En del frågor har inga bestående svar. Somliga leder fram eller bakåt till andra frågor. 

När börjar ett strukturerat undanträngande av en etnisk folkgrupp? Genom ett beslut på ett möte? Genom ekonomiska nedgångar?  Genom religiösa övertygelser? Genom  arbetslöshet? Genom demolering av deras hem? Om vi inte uppmärksammar det struktererade undanträngandet av det palestinska folket från deras hem och marker kommer våra barn och barnbarn att fråga oss vad vi talade om, vilka frågor vi ställde oss och vad vi gjorde.

Anna Ljung

Anna arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska Följeslagarprogram i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttryckts här ovan är helt och hållet personliga.