Vatten i torrt land
om vatten i Israel/Palestina

Så långt tillbaka som de skriftliga vittnesbörden i 1 Mosebok för oss kan vi följa hur frågorna om mark och vatten varit högaktuella i Israel/Palestina.

Under de senaste 40 åren har kampen om tillgången på vatten och mark och vem som har kontrollen över dem hårdnat. ”Gröna linjen” kallas den stilleståndslinje som upprättades mellan Jordanien och den nya staten Israel 1949. Området mellan å ena sidan Jordan och norra Döda Havet i öster och å den andra ”Gröna linjen” i väster kallas Västbanken. Den liksom Gaza-remsan ockuperades av Israel i och med kriget 1967. Sedan dess har Israel bestämt vad som gäller all vattentillgång där och på Västbanken. Israel har till exempel endast i undantagsfall tillåtit  palestinierna att borra efter vatten medan man själv djupborrat mycket fritt och gjort medvetna överuttag av grundvatten. Det har bland annat medfört att många brunnar i de kvarvarande palestinska byarna sinat.

Den stora vattenledningen som Israel byggt från Galileiska sjön norr och väster om Västbanken ända till i höjd med Gaza, tar så mycket vatten att Jordanfloden kan liknas vid en bäck. 

Vad som gäller rätten till vattnet på ockuperad mark finns reglerat i internationell lag och den senaste fredsansträngningen ”the Road Map”. Enligt internationell lag är vattnet på ockuperad mark till för folket som bor där. När man dessutom använder det för illegala bosättningar är det dubbelt lagbrott.

Judiska bosätttare och vattenfrågan

På Gaza-remsan har de judiska bosättarna överutnyttjat vattentillgången så till den grad att saltvatten kommit in i många källor. Frågan är hur mycket dricksvatten det finns att tillgå när nu bosättarna lämnat Gaza? Att en del palestinska byar på Västbanken haft allvarliga problem med militanta judiska bosättare är ett känt faktum. På vissa håll har de också förstört källor och vattenledningar.

Den engelska biståndsorganisationen Oxfam skriver om ett område på Västbanken, 5 mil norr om Jerusalem, där bosättarna i Yizhar upprepade gånger har förorenat den enda källa som den palestinska byn Madama har.

I en annan by på Västbanken, Yanoun, där Kyrkornas Världsråds följeslagarprogram har observatörer, utsattes vattenledningsnätet, den lokala källan, pumpstationen och en hel del privata reservoarer för förstörelse när maskerade judiska bosättare från bosättningen Itamar gjorde en av sina rajder i byn i oktober 2002.    

Vattenfrågan och barriären som Israel bygger

Många av de viktigaste underjordiska källorna på Västbanken ligger strax öster om ”Gröna linjen”, som delar egentliga Israel från Palestina och skulle enligt internationell lag helt vara till för befolkningen, palestinierna. Den barriär som Israel håller på att bygga, uppförs till stora delar på ockuperad mark, palestiniernas mark. Vid första anblicken ger dess sträckning ett helt ologiskt och oekonomiskt intryck.

Barriären projekterades 2003 och 2004 mer än dubbelt så lång som ”Gröna Linjen”. För ett år sedan kunde man konstatera att 12 mil, av den då byggda delen av barriären, låg mer än 1 km in på palestinsk mark. Redan då stängde den in 12.000 palestinier i 20 byar mellan barriären och ”Gröna Linjen”. Den stängde också in mer än 6% av Västbankens mark. Man beräknar att den kommer att stänga in 15% av marken när den är färdigbyggd.

Den hittills byggda barriären har utefter sin sträckning förstört 25 källor eller vattencisterner, den har dessutom medför isolering av omkring 50 källor och 200 cisterner från dess ägare.

Ingen bygger på det här sättet bara av säkerhetsskäl, som det hävdas från officiellt israeliskt håll, utan det måste finnas mycket speciella syften. Syftet står i öppen dag. Det hela går ut på, som så många gånger förr under de senaste 60 åren, att annektera mark och vattenkällor från palestinierna för egna israeliska syften.

Det finns vägar till lösning av tvisterna. Internationell lag kan reda ut hur vattenresurserna skall användas. Palestinska myndigheten har accepterat vad internationell lag säger i det här fallet. Den israeliska sidan har hittills vägrat.    

Gert Lindh
vik. Mellanösternsekreterare
2005-10-17