Hundraårsjubileum i
Kongo - Brazzaville

Missionskyrkans systerkyrka i Kongo-Brazzaville, Eglise Evangelique de Congo (EEC), har firat hundraårsjubileum.

Om firandet i byn ”Johan Hammars by”, Madzia blickade tillbaka på historien, med den svenske missionären i fokus, så blev firandet helgen därpå, i huvudstaden Brazzaville, mer framåtblickande och internationellt. Förutom de svenska gästerna fanns representanter för kyrkor i Norge, Finland, Ecuador, Frankrike, Indien, Japan, Kongo-Kinshasa och Kameroun.

 
Under jubileumsveckan i Kongo hölls gudstjänster och konserter runtom i Brazzavilles kyrkor, och jubileumsfirandet avslutades på söndagen med ett stort möte på den stora Félix Eboué-stadion, där Svenska missionskyrkans missionsföreståndare Göran Zettergren var predikant.

Under avslutningsmötet fick systerkyrkorna tillfälle att tillkännage penninggåvor till Evangeliska kyrkan. Efter detta tillkännagavs också en gåva från regeringen (en bil) genom dess representant vid mötet, jordbruksminister Rigobert Mambouno.

Även om den evangeliska kyrkan i Kongo inte är direkt fattig, är ekonomin ett bekymmer. Dels har man varit tvungen arr förlita sig på stöd utifrån, dels har det funnits en tendens att varje församling mest sett till sig själv, medan den centrala organisationen fått stå tillbaka.

– Kongo.Brazzaville är ett fattigt land, säger kyrkans missionsföreståndare/president Patrice N'Souami. Kyrkan i Kongo reflekterar den fattigdomen. Men i detta försöker vi tillfredsställa de behov som finns hos de som tjänar i kyrkan. Det vi framförallt predikar nu är en ansvarskänsla hos varje församling.

Församlingarna ska ge tionde till kyrkan centralt, men under firandet tillkännagav Patrice N’Souami inför en jublande publik att alla eftersläpande betalningar från församlingar efterskänks.  Så firandet blev ett slags ”jubelår”, med förhoppningen om att organisation och ekonomi i och med detta ska få en nystart.

Kyrkan har sedan en tid en ny ekonomichef, den tidigare finansministern i landt, Joseph Mandzoungou, som tillsammans med Missionskyrkans missionär Maria Lorentzon arbetar med att styra upp kyrkans ekonomi, En omorganisation innebär nu att alla pastorer är centralt anställda och får sin lön från kyrkan centralt, något som medför att även en fattigare församling kan ha råd med en pastor. Det innebär förhoppningsvis också att pastorerna får ut sina löner. Fram till nu har det funnits en eftersläpning som innebär att en del pastorer inte fått ut lön på månader, eller till och med år.

På kyrkans huvudkontor pågår ett febrilt arbete med att “nollställa” innestående löner. Nästan 500 pastorer ska få ut åtminstone en del av sin löneskuld.

- En överenskommelse som godtagits av alla parter innebär att lönen blir reducerad, för att det ska vara möjligt att nollställa alla skulder, berättar Joseph Mandzoungou. Pastorsänkor får också en förhållandevis väl tilltagen engångssumma.

Lönerna betalas ut till pastorernas bankkonton. Men arbetet har komplicerats av att få kongoleser överhuvudtaget haft en bankkonto.

Även på andra sätt stärks kyrkans centrala funktioner. Maria Lorentzon berättar att det anordnas kurser i ekonomi och administration i församlingar och olika distrikt

– Här kommer även ledningen in. Fungerar det centralt så får det återverkningar på hur det fungerar i församlingarna. Man vill ha den centrala kontakten, för det visar sig att det gynnar församlingen till slut.

Församlingarna i Brazzaville är stora, ofta med flera tusen medlemmar. En del, som Plateau- och Mayanguiförsamlingarna har relativt god ekonomi och en del inflytelserika medlemmar. Plateaukyrkan kunde nyligen inviga en ny kyrka, kallad ”Hundraårstemplet”, jubiléet till ära. Och Mayanguiförsamlingen bygger just nu ut den sjukvårdsklinik man drivit i några år.

På andra håll är församlingarna fattigare, men kyrkan har ändå lyckats hålla ihop. I Kongo-Brzzaville finns även ett ekumeniskt råd med flera samfund representerade.

– Den väckelse som svepte fram genom den evangeliska kyrkan i slutet på 1940-talet resulterade i att gemenskapen i kyrkan och mellan missionärer och kongoleser stärktes, säger Patrice N’Soumi.

– Senare, under Marxism-Leninismen på 1960-talet, när regimen hotade att stänga kyrkorna, gav det möjlighet för kyrkorna att enas än mer. Och det resulterade i att det ekumeniska rådet i Kongo bildades. Kyrkorna gick in i ett gemensamt arbete, och det ekumeniska rådet kom sedan att bli en officiell samtalspartner för den Kongolesiska staten.


Michael Anderson

Missionen kom med skola, evangelium och sjukvård. Det gestaltades av tre av Svenska Missionskyrkans styrelsemedlemmar som medverkade vid avslutande gudstjänsten i Brazzaville. Mona Angel, Göran Kihlström och Karin Kopparmalms-Lindblad.




Göran Zettergren predikar vid avslutningsmötet på på Félix Eboué-stadion i centrala Brazzaville.




Maria Lorentzon har bråda dagar med att betala ut innestående lönser till pastorer och evangelister. Hon arbetar sedan lång tid med ekonomi på EEC:s huvudkontor i Brazzaville.




EEC:s missionsföreståndare Patrice N'Souami tillkännagav ett "jubelår" som innebär att eftersläpande löner betalas ut och att församlingarnas skulder till kyrkan centralt avskrivs.