Underbara Sverige!

Måndag 29 oktober 2007
 
Klockan slog midnatt i Addis. Vi inledde resans sista dygn med att sjunga för vår nyblivna 20-åring Johanna. Och även om inte sången var den vackraste (i vanliga fall är det hon som brukar bestämma tonart när "the MUL Choir" framför en sång) så verkade hon glad för uppvaktningen.
 
Efter lååång väntan fick vi äntligen gå ombord på planet som skulle ta oss till vårt hemland. Då vi satt utspridda på olika ställen, kunde de många timmarna ägnas åt välbehövlig sömn. På med ögonmasken, i med öronpropparna. Men snart väcktes vi av flygvärdinnor som hemskt gärna ville bjuda oss på mat och "more coffee?". Sen kunde en del av oss somna om. I Rom droppade några italienare av och vi kunde sätta oss bredvid varandra.
 
Vi flög över Alperna och njöt av den vackra utsikten.
Vi sov till och från (förutom Sandra som sov hela tiden!).
Vi fick tokvarma, blöta tvättlappar att torka ansiktet med.
Vi åt frukost och började få komma-hem-pirr i magen.
Vi tittade på foton på den bärbara datorn, tills batterierna tog slut.
Vi fick myror i brallorna och blev rastlösa i hela kroppen.
Sen kom vi fram.
 
I underbara, välfungerande, överorganiserade ordning-och-reda-Sverige möttes vi av stopp i toaletten och klockor som stannat. Lite komiskt efter all frustration vi känt i Kongo över grejer som inte fungerar. Men allt vårt bagage kom faktiskt fram – vilket borde klassas som ett mirakel! Och när vi trötta och illaluktande stapplade in i vänthallen på Arlanda, så stod en hop föräldrar där och väntade! Gott att se dem igen. Någon sjöng "Ja må hon leva" och viftade med ballonger och plakat. Någon grät en skvätt. Och de andra stod mest och laddade för en stor kram.
 
Sverige, Sverige, älskade land. Kallt, regnigt, grått, kolugnt, tråkigt, hemtamt och alldeles, alldeles ... underbart.
 
Vi i MUL-klassen vill tacka för att ni följt våra äventyr i Kongo genom den här dagboken! Tack! Nu äter vi filmjölk och grovt bröd med leverpastej och njuter av det vanliga och vardagliga... Tills vi blir sugna på att åka iväg igen!
 
Josefine & Frida