Up and down!

Lördag 29 september 2007

Man har ingen koll på dagarna här i Kongo Brazzaville, troligtvis är det lördag har vi hört men ingen vet säkert. I alla fall efter frukost tar vi en välbehövd promenad för att göra ett besök på barnhemmet ”Centre d’accueil et de rencontre pour enfants”, ett barnhem öppet för gatubarnen här i Pointe-Noires. De tog emot oss med kärlek och sång, medan vi bidrog med på ”making melodies in my heart”.  Vi bjöd på oss själva och det blev många goda skratt, men också ett stort allvar. Föreståndaren berättade om barnens bakgrund och hur livet på gatan är, många barn är hemlösa här i Pointe-Noires på grund av krig och fattigdom. Detta barnhem bedrivs av frivilliga organisationer och volontärer, med bl.a. stöd från Svenska Missionskyrkan.

Vi traskade hemåt för en lika fantastiskt god måltid som alla andra har varit hittills. Vi tror numer att vi är på en kulinarisk tripp på Suéco. Vi mår fantastiskt gott av detta. Efter lunchen blir det spridda skurar av MUL:arna. För första gången så går vi färre än 11 personer utanför murarna för att besöka den stora marknaden. Och då menar vi La grande marché! Vilken cirkus, för mycket folk på en för liten yta. Mondele ”viting”, alla vill sälja, tyg, löshår, jeans, medicin, handtag till dörrar och små krokodiler, det ena konstigare än det andra. Så det blev ingen lugn stund, så de som valde stanna hemma och vila hade det nog det skönt tror vi. Några av oss gick på efterfest, då vi stötte på ett bröllop vi bjöd in oss själva på. OJ OJ OJ vilken fest … halva Kongo var där. Och tänk att hälften av dessa bestod av kören. Vilket ljud, inte något för ovana svenska öron.

På aftonen promenerade vi igen för att gå och äta på en riktig renodlad kongolesisk restaurang. Under bar himmel i den mörka kongolesiska statsmiljön njuter vi av säljares snack, generatorer, billarm och god mat. Fantastiskt slut på en fantastisk dag, många tankar åter igen att smälta. Generellt så har vi alla olika känslor i kroppen, det går verkligen upp och ner i ett land som Kongo. Och då snackar vi även vägarna, trapporna, men framför allt om tankar och känslor.

Bonne Nuit/ Frida & Johanna ”bävrarna”