En kyrka som ignorerar krig, orättvisa och att skapelsen förstörs är ingen kyrka
Ett utdrag ur ett av inledningstalen på den Internationella Fredskonferensen (IEPC)
Kingston, Jamaica 17-25 maj

Kyrkornas Världsråds årtionde mot Våld avslutades med en stor fredskonferens som samlade i princip alla världens kyrkor. Här fanns även Missionskyrkan med. ”En kyrka som ignorerar krig, orättvisa och att skapelsen förstörs är ingen kyrka”, sa professor Margot Kässmann i sitt inledningstal på fredskonferensen i Kingston. ”Nya Testamentets budskap är glasklart. Jesus öppnar upp för helt nya kategorier i sin bergspredikan… Det är inte de starka, frihetskämparna, de modiga och hjältarna som är de saliga. Nej, det är de som är fattiga i anden, de som sörjer, de svaga och de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, de som arbetar för fred och de som förföljs… Kyrkan ska vara ett tecken på Guds rike – kyrkans trovärdighet hör samman med hur hon hanterar våld.”

Kässman fortsatte att tala om världen som en långt ifrån fredlig plats. Terrorism och ”krig mot terror”, militärt våld som legitimeras, vapenhandeln som fortsätter att öka; ekonomier som bygger vinst på krig och våld. Uppenbart är att religionen spelar en avgörande roll i fredsarbete och i våldsförebyggande. ”Det finns ingen fred mellan nationer utan fred mellan religioner”. Religioner kan bygga broar mellan parter. I världens religioner är bön ett gemensamt språk, religioner bär på symboler av fred och vågar tala med ”fienden”.

Även om fredsarbetare och icke-vålds-förespråkare betraktas som naiva, menade Kässman att det då får vara så. ”Jesus var själv naiv… i världens ögon misslyckad. Han straffades, led och dog… Men den döende mannen på korset har varit en utmaning för alla som längtar efter makt och de som trott på seger ända sedan dess. Kärlekens makt är större än vapnens och makternas. Det är vår tro. Vilket budskap! Vi tror på en Gud som inte är allsmäktig utan som kommer som ett spädbarn, dör under tortyr och som genom ickevåld och maktlöshet utmanar våld och makt. Detta är referenspunkten för de kristna”.

Kässman menade att avslutningen på årtiondet mot våld (Decade to Overcome Violence) ska utgöra en ny startpunkt för världens kyrkor:

· Vi behöver en klar teologi där våld inte legitimeras av religion. Det finns 2 miljarder kristna på jorden – om dessa står upp för ickevåld och vågar drömma om en värld utan våld – skulle det definitivt göra skillnad.

· Våld är inte en etisk fråga som kan debatteras. Det handlar om ekklesiologi – i en våldsam värld måste kyrkorna deklarera: Det finns ingen väg till fred – fred är vägen!

·De som försöker medla i konflikter behöver stöd – andligt och finansiellt. Försoning är inte bara en del av liturgin – det är hårt arbete i praktiken. ”Saliga är fredsarbetarna”.

· Kyrkor över hela världen behöver utmana regeringar att sluta producera och sälja vapen. Det är en skandal att vapenhandeln bidrar till ekonomiskt välstånd. Politik är inte en separat sfär som ligger utanför kyrkornas intresse. Vi är kyrkor mitt i världen och behöver handla i världen.

Handling och bön behöver hållas samman. Om vi ber: ”Välsignade/saliga är fredsarbetarna – så är vi välsignade när vi handlar för fred… Som kristna, kyrkor och ekumenisk rörelse utmanar vi våldets makter. Vi har en tydlig kallelse att övervinna våld – låt oss gå och uppfylla den!

Översatt och sammanfattat av Sofia Camnerin