Kyrkornas Världsråd Centralkommitte i Geneve
16-22 februari 2011

Kyrkornas Världsråd samlar 350 av världens kyrkor och 500 miljoner av världens kristna. Sofia Camnerin är Missionskyrkans representant i centralkommittén som med sina 150 medlemmar är det styrande organet för denna enorma rörelse och möts var 18e månad, den 16 - 22 februari i Geneve.

- Många jag möter uttrycker att Missionskyrkan med sitt engagemang för mission och ekumenik är viktig för den ekumeniska rörelsen och en inspiration för andra kyrkor, berättar Sofia Camnerin.

- Under en vecka möts kyrkornas valda representanter till denna stora, fantastiska och komplicerade styrelse, fortsätter Sofia. Det är inte lätt att söka konsensus, vilket är den beslutandeform man använder här, med så många människor från så fullständigt olika sammanhang och bakgrund. Människor från Nigeria som berättar om oroligheter och att det precis nu har dödats tusentals i de norra delarna. En delegation från kyrkornas ledning i Irak som berättar om hur människor lever i rädsla, varje timme dygnet runt, möter människor från väst och nord som lever med helt andra frågor.  

Tillsammans ska centralkommittén under det här mötet besluta om en förändrad organisation. Dels på grund av ekonomi, dels på grund av effektivitet. Med en förändring av organisationen oroas många över hur små kyrkor då ska kunna känna sig representerade. Andra frågor rör nästa stora generalförsamling, som hålls i Busan, Korea 2013. Fredsfrågorna står högt på agendan, något som inte minst aktualiseras då Kyrkornas Världsråd arrangerar en stor fredskonferens nu i maj i Kingston, Jamaica. Hur ska kyrkorna tillsammans kunna fortsätta arbeta mer och bättre för fred och rättvisa?

Många frågor har rört det förändrade religiösa och globala landskapet. Kyrkor som lever i minoritetssistuationer lyfter frågor om religionsdialog och hur kristna och muslimer ska kunna söka samförstånd och inte förstärka motsättningar, exempelvis. ”Vi måste lära varandra tolerans, barmhärtighet och kritiskt tänkande, sa den Libanesiska prästen till mig häromdagen. Jag tror att vår minoritetskyrka kan vara salt och ljus. Vi behöver inte vara i majoritet för att bygga relationer och visa omsorg och på så vis förändra vårt samhälle”.

Andra frågor har rört relationer mellan kvinnor och män. Fortfarande är det många kyrkor som inte ordinerar kvinnor till präster och pastorer och även bland de som gör det, är det många som inte låter de ordinerade kvinnorna få tjänster. Hur ser relationerna egentligen ut mellan kvinnor och män? Under morgongudstjänster och bibelstudier lyfts dessa perspektiv fram under det här mötet. Svåra frågor har lyfts fram; kvinnor som förtryckts och marginaliseras, kvinnor som våldtas i krig, våld och övergrepp i familjer och även i kyrkor.

- Jag är glad över att vi vågar lyfta dessa frågor, även om så mycket återstår. Men jag vill tro att det gör skillnad, att vi tillsammans bevittnar dessa berättelser, menar Sofia.

- Det starkaste intrycket för mig har varit den Sudanesiska pastorn som berättade om hur hela hans liv har präglats av krig, splittrade familjer och föräldralösa barn. "Världen behöver fredsbyggare”, sa han och utmanade oss alla genom att fråga: ”Är du beredd att säga: Herre här är jag, sänd mig!"

 - Vad betyder en sådan fråga för oss här i Sverige? Är vi beredda att säga: ”Här är jag, sänd mig!”