Sofia Camnerin rapporterar från
Kyrkornas Världsråds Centralkommittes möte feb 2008

- På vårt språk har vi inget begrepp för jag, vi säger jag är, med innebörden i relation till. Vi tänker inte ’jag’, vi tänker alltid ’jag i relation till andra’. 

Så sa den metodistiska kyrkoledaren från Gambia under en lunch när vi möttes på centralkommitténs möte i Geneve. Det han sa sammanfattar vad ekumenik handlar om. ”Jag” kan inte definiera mig i relation till mig själv, utan alltid i relation till andra. Det är ekumenik. Vi hör ihop. Vi kan inte komma ifrån att vi är interrelaterade, att vi är beroende av varandra, att vi som lever på den här jorden har att ta ett gemensamt ansvar för varandra och för vår framtid. Denna vilja genomsyrar det omfattande arbete som Kyrkornas världsråd (KV) utför.

Det här andra mötet med centralkommitten (12-20/2 2008), kyrkornas världsråds 150 personer stora styrelse, har präglats av starka känslor, frustrationer och en vilja att gå vidare tillsammans. Vi har firat 60-års-jubileum. Vi har i morgongudstjänster mints den första generalförsamlingen från 1948 och de 8 efterföljande med dess olika fokus. 

Genomgående har budskapet ”vi tänker stanna kvar hos varandra” lyfts fram. Trots alla skillnader och olikheter, behov och akuta svårigheter, så vill vi fortsätta gå tillsammans.

Mötet har mitt i allt detta jubilerande präglats av kritik mot KV:s ledning. Frågor om förtroende och mandat, genomskinlighet och delaktighet har lyfts fram. Kritik av generalsekreteraren och en del frågetecken har varit en smärtsam relief under hela mötet. När Samuel Kobia mot slutet av mötet förklarade att han inte står till förfogande någon ytterligare mandatperiod, vällde känslor, frustrationer och besvikelser fram. Afrikanska representanter och andra ledamöter från syd uttryckte besvikelse. Efter en hel dags lyssnande och talande, enades centralkommittén om att respektera Kobias beslut och samtidigt genomföra en omfattande, oberoende utvärdering och granskning av ledningsstrukturer och beslutsprocesser. Dessutom skall interna-kontrollsystem utvecklas och uppvärderas. En ”search-committe” valdes, vilken under 2008 har att presentera förslag på ny generalsekreterare. Många röster hördes om att man trots allt detta svåra, hoppades på ökad genomskinlighet, ökat inflytande och delaktighet i och med dessa processer.

Viktiga frågor som har behandlats är även fortsatt utvärdering av program, vikten av att göra mindre men göra det bra, att ungdomsrepresentationen och anställda som arbetar med den nyvalda unga kommissionen ”Echos” skall högprioriteras. Vi har beslutat om kommunikationsstrategier, vikten av att tolkningskompetens och kommunikationskompetens skall stärkas inom organisationen. Ledord för KV är och skall vara: koinonia, martyria och diakonia med engelska termer översatta med: Unity, Witness och Service. Vi har skrivit uttalanden om bland annat Pakistan, Gaza, klimathotet och Kosovo. Vi har behandlat frågor om en breddad ekumenisk framtida generalförsamling tillsammans med bland annat WARC (World Alliance of Reformed Churches), LWF (Lutheran World Federation) och CEC, (Conference of European Churches). Vi har diskuterat årtiondet mot våld, DOV och den fredskonferens 2011 som blir dess officiella avslutning.

Sista dagen höll Samuel Kobia sitt sluttal. Han beskrev sitt yrkesverksamma liv som präglat av den ekumeniska rörelsen. Åren som generalsekreterare var viktiga, men ett steg på resan. Han har verkat för fördjupade relationer mellan kyrkorna. I likhet med vad han sa när han installerades som generalsekreterare, citerade han det afrikanska ordspråket: ”om du vill gå fort, gå ensam, om du vill gå långt, gå tillsammans”. Det är vad jag personligen bär med mig som det starkaste budskapet från det här mötet. Viljan att gå tillsammans, att vi som kristna och kyrkor hör ihop med människor i krigsdrabbade områden, människor som lever i länder med inbördeskrig och självmordsbombare, människor från länder där det är vattenbrist och religionsförföljelse. Jag bär också med mig den starka önskan om att vi i våra kyrkor här i Sverige, skulle lära mer av de som låter sin tro integreras med de villkor människor lever under, partikulärt och kontextuellt. Att vi oftare skulle fråga oss vad människor behöver här och nu. Att vi som kristna och kyrkor skulle bli bättre på att stanna kvar hos varandra, finnas där vi finns, dela livet med andra, fördjupa relationer med varandra och andra, sträcka oss ut mot hela den bebodda världen, våga se Kristi ansikte i den andre och mer vara ’jag är’ i relation.  

Sofia Camnerin 

Mer om Centralkommitténs möte >

Mer om Svenska Missionskyrkans samarbete med Kyrkornas Världsråd >

Kyrkornas världsråd har firat 60-årsjubileum. Den första general-samlingen hölls 1948. Läs mer >

Centralkommiten firar gudstjänst.

Delegaterna samlade till överläggning.