2005-01-02

VARMT TACK TILL ER ALLA som hört av er på olika sätt efter vår återkomst från Sri Lanka.

Efter några dygns oavbrutna samtal med människor, främst under tiden på katastrofcentrat i Colombo, med 2 timmars sömn under de första 70 timmarna och så många möten med människor med traumatiska upplevelser, har vi trängt undan våra egna känslor. Nu börjar våra egna upplevelser hinna ikapp.

Hittills har det varit som en främmande film som handlar om några andra när altandörrarna av glas kraschade över oss inför den instörtande flodvågen, vattnet som strömmade in från andra hållet också, dörren till korridoren, där en hel vägg gett vika, räddningen upp på hotellets andra våning och sedan nästan åtta timmars väntan innan vi kunde komma i land från det som plötsligt var en ö med vågor strömmande genom undervåningen från havet till floden på andra sidan, där först floden forsade baklänges uppåt för att ett par timmar senare som en kokande häxkittel återvända med husrester, bord, stolar, kapsejsade båtar och mycket som inte lämpar sig att beskriva - allt känns så overkligt. Vi visste inte vad som hänt och kunde inte få kontakt med omvärlden med den mobiltelefon vi återfann i slammet. 

Vår 40-åriga bröllopsdag blev inte så oförbehållsamt fylld av glädje, men med tårar av tacksamhet för livet: tron, hoppet och kärleken!

Som många andra har vi sett hur lankeser har satt vår säkerhet och bekvämlighet i första rummet. Mitt i natten uppe i bergen trollades det fram mat till oss främlingar av människor som nästan alla förlorat anhöriga eller sett sina hus försvinna i vågorna. Vi kunde bara inte låta bli att maila våra intryck från katastrofcentrat i Colombo och som publicerades i SvD i tisdags.

NU ÄR DET VÅR TID ATT GE AV DET ÖVERFLÖD VI HAR samtidigt som vi får leva nära och be för svenskar som förlorat sina anhöriga och särskilt för barnen.

Det finns många som utför ett jättearbete och det går inte att jämföra behov eller resurser. Men särskilt tar det tag i oss att vår egen lilla systerkyrka i Indien själv så snabbt agerat med hjälp till konkreta och bestämda grupper på Indiens östkust. För oss som fått del av så stor generositet av dem som själva lidit långt mer än vi känns denna kontakt särskilt viktig och föredömlig.

VÅR INDISKA SYSTERKYRKA GER ALLT, ur vårt rika perspektiv är det som änkans skärv i offerskålen.  Var säker på att det stöd vi kan bistå dem med inte bara handlar om materiell hjälp utan är ett av de djupaste uttrycken för ömsesidighet i mission man kan tänka - det är de små, vardagliga tingen som får livets under att gro i Guds värld!

Bed för människor och Sverige och Asien, för kända och okända.
Ge ett livets tackoffer genom Missionskyrkans insamling via Hindustani Covenant Church i deras hjälparbete, postgiro 90 08 24-4 eller via onlinetjänsten på www.missionskyrkan.se

Med livets och kärlekens hälsning till er alla!

Kristina och Per-Magnus Selinder
_________________________________________
Per-Magnus Selinder
pastor, sekreterare för teologi och ekumenik
Svenska Missionskyrkan