Gothia Cup Brazzaville
Invigning den 6 nov - 2004

Dagen alla har väntat på och jobbat så hårt inför var äntligen här. Vi kom till Mfilou två timmar innan invigningen skulle starta. Det var full rulle och det fanns massor av saker som inte var färdiga.

När klockan närmade sig tio var oväntat många ministrar i tid och alla föräldrar hade kommit. De förväntansfulla barnen hade satt på sig matchkläderna och stod färdiga för inmarschen. Varje träningsgrupp hade en egen skylt där det stod åldersklass och alla var klädda i lagtröjor. Det var allt från BK Häcken till IFK Mariefred som var representerade. Till slut var det bara idrottsministern alla väntade på. Efter endast 35 minuters försening kunde invigningen sparkas igång.

Linda och jag hade för dagen sytt upp kongolesiska kläder och kände oss båda bekväma i de nya kläderna. Hand i hand med Doris, huvudtränaren för projektet, skred vi in på arenan. Doris klädd i svenska fotbollslandslagets matchtröja. Vi gick tillsammans först i paraden följt av nästan 300 barn och tretton ledare. Känslan var obeskrivlig, främst för att jag kände hur starkt detta var för Doris. Han har tillsammans med många andra arbetat kopiöst mycket inför denna invigning.

Efter paraden var det dags för en gymnastiskuppvisning. Fotbollsprojektets barn visade att de kan mer än att bara spela fotboll. De allra flesta av barnen här är extremt viga och skulle platsa i vilken grupp av gymnaster som helst hemma i Sverige. Det blev en otrolig uppvisning. Den efterföljdes av sex talare, varav två svenska representanter. Det var svenska missionskyrkans Tomas Hammar och Gothia cup:s Janet Brus. Båda höll sina tal på franska och gjorde det mycket bra.

Sedan var det barnens tur att visa upp det de tycker är allra roligast, spela fotboll. Vi fick se en match där projektets 9-10 åringar spelade mot 11-12 åringarna. Planens i särklass minsta spelare, Nkaya 9 år snurrade friskt med de nästan dubbelt så stora motståndarna. Han charmade publiken som skrattade och applåderade av förtjusning.

Runt hela arenan kryllade det av människor som ville se vad som stod på denna dag. Förmiddagen avrundades med att sportministern och andra intresserade fick titta runt i det nybyggda klubbhuset.

Efter den hel-lyckade förmiddagen fortsatte festen med konsert- och teaterframträdande. Ministrar och kändisar var det inte sa många av, eller snarare inga, men det gjorde ingenting. Det blev en varierad och rolig tillställning med både skratt och allvar. Fotbollsprojektet hade bildat en egen kör som uppträdde for första gången. De hade skrivit egna låtar och sjöng jättebra trots att de var väldigt nervösa.

Ljudanläggningen krånglade en hel del och jag tycker synd om den kille som sjöng solo när ljudet helt plötsligt bara försvann. Efter att några barnkörer hade sjungit var det dags for två äldre körer att ta vid. Vid det laget hade ljudteknikern tydligen vässat sig för helt plötsligt fungerade alla mikrofoner klockrent.

Projektet hade också en egen teatergrupp som uppträdde. Den var helt underbart att se! De skojade om hur det ser ut på en marknad här i Brazzaville. De imiterade de olika typerna av människor som finns och hur jargongen är. Det var hur bra och roligt som helst. Efter det gjorde de en scen om hur kriget kom och om hur soldaterna plundrade och dödade massor av människor. Detta följdes av människornas längtan efter fred och frihet från förtryck. De förklarade vidden av fotbollsprojektet Gothia Cup Brazzaville och vad man får lära sig där. Det var känslofyllt och otroligt genomtänkt och bra utfört. 

Allt avslutades med att invigningens konferencier Paul och fotbollsprojektets huvudledare Doris tackade Gud och alla människor för den dag som vi sent kommer att glömma.

Linda och Olle