Gothia Cup Brazzaville
Maj – 2004

Projektet
Under maj månad har vi fortsatt att arbeta med planerna. Vi har jämnat till planerna, kanterna och plockat bort ogräs runt om. Annars handlar mest träningarna om förberedelserna inför turneringen. Det är många av barnen som väntar med spänning. Vi har lagt den precis efter deras skolavslutningar så att alla kan vara med.

Sista lördagen i maj ordnade vi en utflykt för de äldsta lagen i projektet, pojkar 15-16 år och flickor 14-16 år. Sammanlagt var vi ungefär 70 stycken som vi knödde in i två minibussar. Killarna i den ena bussen och tjejerna i den andra. Vi åkte ut på landet söder om Brazzaville hos en farbror som hade ett plantage. Hela vägen dit och hela vägen hem sjöng alla konstant. Det var verkligen stämning. Hemma är man van att sätta på sin freestyle. Så fort vi steg ur bussen skulle vi ställa oss i raka kill – och tjejled. Detta gjorde vi så fort vi skulle gå någonstans.             

Förutom lekar, frågesport, frisbee ultimate och fritid så hade vi också bjudit in Hubert Gambou som höll ett seminarium om droger och hur det påverkar oss när vi idrottar. Han höll dels en ren föreläsning men han kombinerade det också med sånger som alla fick lära sig eftersom han också är musiker.

Innan solen gick ner åkte vi sedan hem igen och det kändes som om alla var nöjda med dagen. Vi hoppas att vi snart kan göra liknande utflykter med de yngre barnen.
 

Månadens spelare
Maj månads spelare heter Ntoya Malonga, men kallas Fifi av de flesta på projektet. Han är en duktig spelare och han är även ett bra föredöme för andra spelare i laget med sin ödmjuka stil. Han har spelat i Gothia i över ett halvår där han är med i laget med 15 och 16 – åringar. Precis som många andra barn i projektet drömmer han om att någon gång bli fotbollsproffs. Det var också därför han en gång ville börja när en av ledarna, Zico, som bor i samma kvarter, berättade att det skulle startas en fotbollsskola.

Fifi bor på Mansimou, som ligger i utkanten av Brazzaville, tillsammans med sin mamma, fyra bröder och två systrar. Pappan förlorade Fifi i kriget så mamman får vara hemma och ta hand om familjen. Hela familjen bor kvar i sitt gamla hus som nu är sönderskjutet efter kriget. De flesta väggarna är kvar och lite av taket men mycket är det hål i.

Eftersom Fifi inte har råd att betala buss (som kostar ca: 4 kr) för att åka till träningen i Mfilou, som ligger ungefär 1,5 mil från Mansimou, så går han och tre kompisar till träningen. Om träningen börjar klockan tre på eftermiddagen brukar de börja gå mellan 10 och 11 på förmiddagen, om de inte går i skolan. Med en paus halvvägs kommer de fram lagom till träningen. Träningen brukar sluta runt halvsex på eftermiddagen och då är de hemma mellan åtta och nio på kvällen. Ofta är han väldigt hungrig när han kommer hem, men det är inte alltid det finns mat hemma utan han får sova och ladda för en ny dag i skolan. Det är verkligheten för många av spelarna i projektet. Men han tycker det är värt det, för då får han träffa sina kompisar och spela fotboll som han älskar.

Avslutning
Vi får ofta berätta för folk på stan, taxichaufförer och andra som vi träffar om fotbollsprojektet. De säger alltid att det är ett bra initiativ och att det behövs för kongolesisk fotboll. Alla är också överens om att fotboll förenar när vi talar om att det är ett fredsprojekt.

En söndag besökte vi en liten by norr om Brazzaville där det fanns ett fotbollslag i alla åldrar. De hade en boll att dela på hela laget. Vi frågade om tjejerna också spelade men killarna rynkade bara på näsan och konstaterade att det kan de inte. Vi berättade om vårt projekt där vi har ungefär 60 tjejer som spelar och sedan spelade Kajsa med killarna. Då vågade även de få tjejer som var där att stiga fram. Kanske var det första gången de såg en tjej spela.

Nu har vi ungefär två veckor kvar här i Brazzaville och vi har verkligen fått uppleva och lärt oss mycket.

Vi kommer att sakna glädjen och spontaniteten i Kongo men vi ser fram svensk sommar, god mat och att få träffa familj och vänner.
  
En av de sista helgerna tillbringade vi på Mansimou där vi bland annat badade och spelade beachfotboll vid kongofloden, tillsammans med några av barnen på projektet. Det kändes som en skön avslutning här i Kongo och precis innan vi flyger hem väntar ju fotbollsturneringen i Mfilou.

Vi ses i Sverige!

Andreas och Kajsa
Brazzaville

Stämning i killbussen


Hubert leder allsång

Tränare Zico (till höger) hemma hos Fifi

Fakta
Namn: Ntoya Malonga
Ålder: 15 år
Familj: Mamma,
fyra bröder & två systrar
Bor: Mansimou
Fritidsintresse:
Löpning
Roligast med fotboll:
Passningsspel
Favoritspelare: Zidane               Framtidsdröm: Bli fotbollsspelare







Kajsa med sträckt vrist och kjol 

Bad och beachfotboll vid kongofloden