Gothia Cup Brazzaville

mars 2008

Mars har som alla andra månader varit en månad full av intryck, med- och motgångar. Det har varit lärorika veckor som jag kommer ta med mig mycket ifrån.

Den på förhand största aktiviteten för oss under mars månad var kvinnodagen den 8e mars. Detta var en perfekt dag att tillsammans med tjejerna komma utanför vår egen fotbollsplan, möta människor och göra reklam för vår verksamhet. Tillsammans med våra spelare och ett fåtal mammor började vi dagen med en debatt kring tjejernas situation, tjejer-sport, skolgång och arbete i hemmen. Det var intressant att höra mammorna berätta om hur deras döttrar genom projektet och fotbollen utvecklats i ansvar och blivit mer framåt. Att får höra sådant ger energi och bekräftelse på att det vi gör ger resultat och det är därför vi jobbar. Iklädda nytryckta kepsar och med plakat i händerna marscherade vi sedan mellan Brazzavilles största marknad och fotbollsstadion. Detta för att dra uppmärksamhet kring Gothia, flickfotboll och våra aktiviteter. En match mot ett annat tjejlag spelades utanför stadion och trots förlust med 2-1 spelade vi jättebra, många människor följde matchen och ställde frågor vilket känns roligt. Känslorna efter den här dagen var och är dock blandade. Vi började planeringen lite sent, var inte tillräckligt förberedda och det var en hel del detaljer som inte fungerade som planerat. Vi volontärer hade ett stort ansvar under denna dag, mer än vi räknat med från början men jag tror på det stora hela att tjejerna själva var nöjda vilket vi får se som huvudsaken.

Ett fantastiskt resultat av dagen är att flera kvinnliga tränare intresserat sig för att börja jobba med oss. Att innan vi åker hem ha kvinnliga tränare som tar över tjejlaget har varit vårt mål under hela tiden så detta kompenserar verkligen allt som inte gick enligt planerna.

Vårat bibliotek har under månaden utökats med en hel del böcker som vi volontärer genom gåvo-pengar kämpat lite med för att få till oss. Det var verkligen inte ett av mina snabbaste inköp då vi var där ca sju omgångar för att välja ut böcker och betala.  Någonting som blir mer och mer uppenbart för mig är att nästintill vad du än vill göra i Kongo, om det så handlar om att beställa biblioteksböcker, laga mat, tvätta kläder, duscha eller köpa mat så tar det längre tid och kräver mer energi jämfört med om du vill göra samma aktivitet i bekväma Sverige. Här i Kongo handlar vi alltid med kontanter, internetbank känns oerhört långt bort, möjligheten att ringa och beställa tjänster är minimala och internet och hemsidor används inte heller på långa vägar som hemma. Det är alltid svårt att planera saker, regnar det så går det knappt att komma fram på vägarna, strömmen kommer och går som den vill och om vattnet rinner känns det nästan lite lyxigt. Men, oj vad Kongo har att lära oss bortskämda västerlänningar. Trots, eller snarare tack vare denna avsaknad av teknik finns en sån oerhörd människokärlek, respekt mellan varandra, gästvänlighet och generositet som vi hemma i vårat bekväma land inte är i närheten av och jag frågar mig ofta vilket som egentligen är det bästa? Personliga möten mellan människor har genom datorer och telefoner tragiskt nog försvunnit lite hos oss i Sverige.

Jag hade en träning förra veckan till vilken jag kom helt oförberedd. Det var med mitt lag - pojkar 13 år. En del tjejer genomför även träning med killarna och vid denna träning hade jag 6 tjejer, varav 1 ny. Under denna månad har jag känt mig ganska trött och det har gått lite tungt men denna nya tjej, Deborah gav mig så mycket energi och vilja att fortsätta kämpa för det jag är här för och det jag tycker är viktigt. Det var hennes andra träningstillfälle, första tillsammans med killarna, och det är inte enkelt. Att slå ett pass är aldrig enkelt i början, speciellt inte i sand och utan fotbollsskor. Att veta hur du ska springa på planen tillsammans med redan duktiga fotbollsspelare är heller inte det enklaste. Hon fick ta emot många klagomål och suckar. Att då ha förmånen att få vara den som tillrättavisar, förklarar och visar på ett beteende som är bättre än det dom nyss använt är ett privilegium. Vikten och innebörden av ett bra ledarskap gick upp för mig. Att man genom det kan göra så mycket för enskilda människor är häftigt. Det krävs lite vilja och hjärta men har du träffat dessa underbara barn är denna vilja och detta hjärta inte speciellt svårt att locka fram. Fotboll är en fantastisk sport, men det är ett lika fantastiskt hjälpmedel till att forma och utveckla människor. Att jag får vara ett redskap i detta kan jag inte vara annat än tacksam för. 

Uttrycket ”träna i motvind, spela i medvind” har jag under månaden fått sagt till mig och ja, det ligger nog något i det. Månaden mars har nog varit min tyngsta hittills mycket beroende på att jag varit sjuk i 2 veckor, det var inte roligt men jag känner att jag kommit ur det med en positivare inställning och större vilja att jobba.

Vi går tillsammans med glädje och motivation in i vår sista Kongomånad!

Frida Kårén
fotbollsvolontär Kongo Brazzaville