GothiaCup, Brazzaville
15 december 2008
”Kan inte sätta ord på det, men det är något med Afrika”
Det har gått lite mer än tre månader och livet i Kongo rullar på för de tre fotbollsvolontärerna. Dagarna har runnit iväg med trånga bussar, rymliga taxis, avokadobaguetter, möten med människor, konstiga magar och mycket fotboll.
Men även om det har blivit en vardag att vara här så slutar man aldrig förvånas över denna plats. Hur går det egentligen runt? Hur orkar och klarar sig folk att leva i detta som vi bara skrapar på ytan under 8 månader?
Sen senast har vi invigt en vattenbrunn sponsrad av MTN (Ett av Afrikas största telefonföretag), inkvarterat nya barn, haft årsmöte, valt nya ledare, rehabiliterat skador och sjukdomar, tränat fotboll och avslutat fotbollsåret. Skolan är stängd i december och vi befinner oss nu i Pointe Noire för lite skön och välbehövd semester.
Det var många på plats när brunnen skulle invigas och högt uppsatta inom MTN var där för att visa sitt engagemang. Där brunnen är placerad har man även målat muren gul med MTN:s logga på. Det har varit dålig tillgång på vatten men nu ska det problemet vara löst, vi tackar MTN för det! Ännu en gång förstår man att fotbollsprojektet växer och att det har ett mycket gott rykte. Det har en potential som verkligen måste tas vara på.
Årsmötet var långt och som utomstående svensk tedde det sig en aning turbulent. Efter sex timmar av häftigt diskuterande, genomgångar av årsrapporter och röstande så var de nya ledamöterna valda och vi volontärer utmattade! Mycket intressant att få vara med i en kongolesisk demokratiprocess, som på ytan är mycket olik den försynta och lite ursäktande svenska, men som i slutändan är lika legitim. Ett tag när det var en extra hetsig diskussion vände jag mig till Zico, en av ledarna, och frågade oroligt om det var risk för slagsmål. Han bara skrattade och sa: ”Välkommen till Kongo, det är så här det går till!”. Känslorna böljade fram och tillbaka och det var lika nära till heta känslor som till skratt och ryggdunkande. Som vanligt gick vi volontärer därifrån fyllda med nya intryck och ny kunskap om den kongolesiska kulturen.
I januari drar skolan igång igen och fram till dess ska vi hinna avverka en vecka till i Pointe Noire, fira Jul och avsluta 2008. Vi har redan hunnit med att äta lussekatter, druckit glögg med russin och mandel och Annas pepparkakor. Så oss går det ingen julnöd på! Tack till alla er som skickat gåvor till oss, guld värt och vi är väldigt tacksamma!
Kongo och livet svischar förbi utanför taxin och jag funderar vem som mår bäst, Svensken eller Kongolesen? Här kämpar man för att överleva, där hemma med att leva. Det är en knepig värld men jag är tacksam för att jag får se den från flera håll och under 8 månader försöka förstå den lite bättre.
Jag hade ett samtal med en svensk man på genomresa i Kongo. Vi delade våra historier och kom fram till att vi båda återkommit till Afrika. Han fler gånger än jag har fingrar och tår, jag två gånger. Jag frågade, ”Hur kommer det sig att du återkommer”? Han svarade, ”Kan inte sätta ord på det, men det är något med Afrika” ! Vad får mig att komma tillbaka?
Vet inte heller exakt, men det är något med Afrika.
God Jul och ett Gott Nytt år önskar fotbollsvolontärerna
genom Karl Johan