Barn med drömmar

Under flera år har de upplevt krig på nära håll i sitt hemland Kongo Brazzaville. Våld, krig, mord, rädsla, förstörda hus och hem, svält och flykt är sådant ett barn inte skall behöva utsättas för men det har varit en verklighet för hundratusentals kongolesiska barn de senaste tio åren. Dessa traumatiska upplevelser sitter djupt i själen och dyker ständigt upp i tankar och drömmar.

Mabiala Josue är 12 år och när det var som värst flydde hans familj från Brazzaville till fots till Loutete, cirka 20 mil. Nu är han tillbaka i Brazzaville tillsammans med mamma, sina fyra syskon och mormor och morfar.

- Pappa dog i malaria, säger Josue, och fortsätter. Jag vill inte prata om krig och död. Jag vill byta ut mina krigsdrömmar mot fotbollsdrömmar.

Det är så de tänker och drömmer, Josue och Douda 10 år och Redaland 14 år. De är tre av de 230 barn och ungdomar som är med i den nya  fotbollsskolan som Gothia Cup/BK Häcken och Svenska Missionskyrkan beslutat starta i stadsdelen Mfilou i januari tillsammans med kyrkans hjälporganisation ASU i Kongo. Framför den ännu ojämna och lutande fotbollsplanen har en skylt satts upp med Sveriges och Kongos flagga och texten Gothia Cup Brazzaville, för att visa vad som är på gång. 

Men redan tränas det för fullt tre gånger i veckan på en plan som många svenska barn kanske vägrat spela på.

- Ryktena går på stans gator om Gothia Cup och den nya fotbollssatsningen, säger Rodland, som själv tidigare spelat med ett kvarterslag. Därför kommer barn från olika  delar av Brazzaville och frågar om de får vara med. Vi har förstått att Gothia Cup i Brazzaville ska bli bra organiserat och det är viktigt, fortsätter han.

Rodland har själv sett hur två av hans kompisar dödades då soldaterna kom och brände  grannarnas hus. Han är trött på kriget och drömmer nu om att Kongo ska kunna utvecklas utan krig.

- Min egen livsdröm är att bli fotbollsspelare och få spela utomlands. Min idol är Zinidin Zidane, säger han med beundran i blicken.

- Min idol är Bebe Djiouf från Senegal, säger Douda, som tränar med den yngsta gruppen 9-10 år. Fotboll är det bästa jag vet  och jag bor inte långt ifrån planen.

Desto längre och tuffare resväg har Romarvelly, 12 år. Han bor i Talangai som ligger 1,5 mil från fotbollsplanen och måste byta buss tre gånger för att komma dit. Om träningen börjar kl 15 åker vi hemifrån kl 13 och sedan är vi kanske inte hemma förrän kl 21 på kvällen säger pappan, som än så länge följer med sin son för att han ska lära sig hitta.

Javisst är entusiasmen stor och förhoppningarna många bland bade barn och vuxna har i Brazzaville inför det nya fotbollsprojektet, som också har som målsättning att bidra till barnens personliga och social utveckling och till fred och förståelse bland människor. Därför kommer arbetet med värderingsfrågor också att ha hög prioritet. Det är man noga med att betona  hos kyrkan och ASU här i Kongo.

Under några veckor i November är jag här som representant för Gothia Cup/BK Häcken och Svenska Missionskyrkan och i samtal och möten med dem är vi mitt uppe i organisering, ledarekrytering, ledarutbildning och planering av verksamhet, planer och anläggning.

I januari är det tänkt att verksamheten ska komma igång på riktigt och då kommer volontärerna Kajsa Wallmyr och Andreas Svensson till Brazzaville för att under sex månader vara med i arbetet från svenskt håll.

Fast inget och ingen kan hindra barn och ungdomar att redan nu spela fotboll och byta ut sina krigsdrömmar mot fotbollsdrömmar. Fotboll är ju det bästa som finns säger Douda, Josue och Rodland!

Tomas Hammar
pastor kyrka och idrott

- Jag vill byta mina krigsdrömmar mot fotbollsdrömmar, säger Jouse Mabiala till höger på bilden. Till vänster står Doudo och i mitten Rodland.

(Klicka på bilden om du vill se den i större format) 

Foto: Maurits Pettersson
2003-11-14

Läs mer om
fotbollsprojektet >